Avslutningstal vid kongressen 2017

Observera att det talade ordet gäller.

Vänner,
när något fruktansvärt sker, är det mänskliga att alltid börja tänka på frågan ”om”.
Om det var min pappa? Min mamma? Min älskade? Mitt barn?
Sen kommer sorgen, och tankarna, till de som drabbats. Föräldrar. Älskade. Barn.

* * *

Men i chocken, i sorgen, växer också en beslutsamhet fram.
Under de här dagarna har jag mött den - hos poliser och säkerhetspoliser, - hos räddningstjänst och sjukvårdspersonal, - hos vittnen och skadade, - hos så många i Stockholm, i Sverige, som sagt:
Det här är vårt samhälle. Det ska inga mördare få styra över.

* * *

Den beslutsamheten har jag också sett här i salen.
Vi har gjort, som vårt parti alltid gjort. Tröstat varandra. Tagit arbetet vidare.
Ni har genomfört den här kongressen, tagit debatten och argumenterat för era värderingar.
Ni vet ju att de beslut vi fattar här, de ska ju bli till framtiden för Sverige, till det demokratiska, starka, solidariska samhälle som vi vill se - som terroristerna aldrig kan förgöra.
- Ni har behandlat 1 985 motioner. - Ni har haft en fri och demokratisk debatt. - Ni har begärt votering. Ni har verkställt.

* * *

Vid slutet av andra världskriget, skrev filosofen Karl Popper detta, i boken ”Det öppna samhället och dess fiender”:
”Om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot de intolerantas angrepp, då kommer de toleranta att gå under, och toleransen med dem.”
Detta gäller ännu.
Demokratin måste försvaras. - Genom repressiva åtgärder, en stark polis, militär och underrättelsetjänst. - Genom förebyggande åtgärder och försvar av våra demokratiska principer.
Det handlar inte om antingen – eller. Vi måste göra både och.
Förstärkandet av svensk säkerhet är det första, och främsta, som ligger framför oss.
- Vi ska samla Sverige över partigränserna. - Vi ska försvara vårt sätt att leva mot de intolerantas angrepp. - Vi ska slå ned mot terrorismen med hela det svenska samhällets samlade styrka.

* * *

Den här förmågan till att se båda sidor av en sak, är vad det svenska folket förväntar sig av oss nu.
I ett extremt polariserat politiskt landskap, har vi en möjlighet, och en skyldighet, att vara en fast punkt i centrum av svensk politik.
- Som fångar upp de frågor som är viktiga för breda grupper.
- Som drivs av en övertygelse om ett mer rättvist och jämlikt samhälle, men också av viljan att hitta kompromisser mellan olika intressen och föra landet framåt.
- Som tar ansvar för resultatet, när andra fastnar i teoretiska debatter eller populistiska resonemang.
Ibland kallas det lite skämtsamt för ”gråsossigt”. Och jag har inget emot att bli kallad för det.
För mig är gråsossen den som vet den moraliska vikten av arbete, men också ser till att jobbet blir gjort.
Som hugger in i sin vardag, precis så komplicerad och grå som den kan vara - men som alltid drivs av ett rött hjärta.

* * *

Jag är övertygad om att det är just det här folk vill ha av oss.

Många här inne kommer från områden med stor otrygghet. Ni vet vilka förväntningar som många ofta har på socialdemokraterna.
Det handlar inte om antingen fler poliser, eller fler fritidsaktiviteter för barnen.
De vet att idrottsföreningarna, skolan, socialtjänsten och yrkesutbildningen måste finnas där så unga har ett alternativ till en kriminell livsstil.
Men de vet också, att för den som bär vapen eller säljer knark är fängelset ett lämpligare ställe än fritidsgården, och då måste polisen kunna kliva in.
Folk förväntar sig att vi ska vara stenhårda mot brotten – och stenhårda mot brottens orsaker.
Inte antingen – eller. Både – och.

* * *

Jag axlade ledarskapet i det här partiet för fem år sedan, med just den här klara bilden av vad socialdemokraterna ska vara.
I den här salen, antog vi målet om EU:s lägsta arbetslöshet.
Därför skapar vi möjligheter: - Kunskapslyft. - Aktiv näringspolitik. - Massiva investeringar i bostäder och infrastruktur.
Men vi ska också ställa krav, oavsett om du bott här hela livet, eller nyligen fick uppehållstillstånd: Sköt dig i skolan. Plugga till bristyrken. Gör din plikt.
Det är ett klassiskt socialdemokratisk budskap:
Alla ska med. Men ingen ska åka snålskjuts.

* * *

Om en vecka presenteras vårbudgeten för Sveriges riksdag. Vi är i ett helt nytt läge. Svensk ekonomi är stark.
Vi har varit strikta med de gemensamma resurserna, dragit in skatterabatter som inte fungerar, och sett till att kostnader inte fått skjuta i höjden.
- Vi har investerat i lägenheter och järnvägsunderhåll, - i utbildningar som bidragit till att 150 000 fler kan gå till jobbet, - i välfärdsverksamheter som gör att fler kan jobba.
Just därför har vi miljardöverskott i statens finanser, Just därför har vi den kraft som krävs för att göra stora nyrekryteringar i välfärden.
De resurser som hela svenska folket jobbat ihop, kan nu bli - till en extra förskollärare, som kan leda en utflykt i vårsolen, - en extra undersköterska, som hinner lägga om bensåret, - en extra socionom, som noggrant kan utreda ett barns framtid.
Så gör vi. Vi tar ansvar för statsfinanserna – och ansvar för att investera i det gemensamma.
Vi vet, att välfärd och social trygghet leder till ekonomisk tillväxt. Jämlikhet och utveckling. Inte antingen – eller. Både – och.

* * *

Den här komplexiteten gäller inte minst Sveriges roll i världen.
Det talade Anna Lindh ofta om. Hon sa: ”Globaliseringen har gjort oss mer sårbara. Den skapar en värld utan gränser, och gör oss smärtsamt medvetna om begränsningarna i våra nuvarande verktyg, och i politiken, för att möta dess utmaningar.”
Den sårbarhet som Anna talade om, är kanske ännu större idag. Och i en omvärld präglad av krig, terror, och hård ekonomisk konkurrens, är det alltid lockande för politiska ledare att försöka sluta sina länder.
Det är det vi sett i Brexit, och i talet om handelstullar för att stoppa låglönekonkurrens i USA.
Men det ärliga, det är ju att erkänna att vi gärna skulle visa oss mäktiga nog att lösa våra egna nationers problem alldeles själva.
Men ofta är det enda sättet att lösa problemen, just att ge makt till internationella organ, för att lösa dem tillsammans med andra.
Vi måste både göra rätt här hemma. Och i EU. I FN, och alla internationella organ. Inte antingen – eller. Både – och.

* * *

Jag är stolt över att förståelsen för det komplexa också har präglat den här kongressen.
Den har styrt vårt viktiga beslut om Sveriges framtida migrationspolitik.
Vi vet att permanenta uppehållstillstånd är det bästa för etableringen.
Men vi vet också att Sverige inte kan gå före med att återinföra sådana tillstånd, eftersom vi inte kan skilja oss så mycket från övriga Europa.
Vår väg framåt, är att en union med gemensamma gränser, och en gemensam inre rörlighet, också tar ett gemensamt ansvar för flyktingpolitiken, och aldrig lämnar den till några få.
Det är en ärlig lösning på ett komplext problem. Det är den långsiktigt hållbara vägen framåt. Och vänner, det är vad som krävs i dessa tider.

* * *

Det samma gäller tiggandet.
När fler och fler EU-medborgare från främst Rumänien och Bulgarien började tigga på våra gator, så var vi många som blev helt bestörta över att se misären så nära.
Vi försökte hjälpa till, med pengar, med mat, med insamlingar och tillfälliga projekt.
Men sen har åren gått. Och tiggandet fortsätter. Misären är kvar. För ihoptiggda pengar kan som mest ge mat för dagen. Sen är de slut igen.
Därför måste vi skärpa kraven på hemländerna, och genom EU få fram ordentligt stöd för alla EU-medborgare i sina hemländer.
Därför måste vi också avsluta tiggeriet i Sverige.
Detta har arbetarrörelsen alltid vetat: Vägen ur misär går aldrig genom tiggeri, den går bara genom arbete och social trygghet.

* * *

Tanken om ”både-och” har också styrt vårt beslut om vinster i välfärden.
Vi tror på valfrihet. Vi vill att man ska kunna välja bort en dålig vårdcentral, och om vi skulle behöva det en dag skulle jag gärna ha en äldreomsorg för mig och Ulla, som både hjälper oss både till teatern och till hockeyn.
Men samtidigt ser vi ju alla avarterna, när vinsterna sätts i första rummet. - Skolor som lägger ned, och lämnar barnen i sticket mitt i terminen. - Förskolor som drar ned på maten. - Bonussystem som leder till fler kirurgiska ingrepp.
Det är väl ingen som kan tycka det är någon vidare valfrihet?
Vi tror både på valfrihet – och att vinst aldrig ska vara den styrande kraften i svensk välfärd.
Välfärdssystemen för vård, skola och omsorg är utformade på olika sätt. De kommer kräva olika lösningar.
Men vinstjakten ska stoppas i hela välfärden. Det kan låta självklart, men det ska sägas: Skattebetalarnas pengar för vård, skola och omsorg, ska gå till vård, skola och omsorg.

* * *

Vänner, jag tänker ofta på Stig Sjödins ”Bandvalsaren”.
”Med sparsamhet och övertid drog han fram tre pojkar till studenten. Han andades och levde genom dem, de blev trappor mot solen.”
Nu har det svenska folket, genom sparsamhet och övertid, skapat en fantastisk styrka i svensk ekonomi.
Den styrkan måste bli till ett samhällsbygge. Både med fler poliser och fler försvarsanställda. Och med fler lärare och sjuksköterskor, fler anställda i socialtjänsten och i äldreomsorgen.
Ett samhällsbygge, som slår ned mot terror och brott, men också bygger upp skolor och bibliotek, höghastighetsräls och höghus.
Ett samhällsbygge, som skapar hopp och gemenskap – lika stark, som vi sett under de senaste dagarna.

Nu är kongressen slut. Men det största arbetet börjar.
Nu ska vi bestämma oss. Vi tänker inte ”Det skulle bli bra att vinna val”.
Vi ska vinna val. Det ska vi ha fullkomligt klart för oss. Och vi ska vinna striden om vad Sverige ska vara, och vad Sverige kan bli.
Låt det inte råda någon tvekan, i dessa dagar, och i alla dagar. Vi kliver fram. Vi verkställer. Vi är redo, att skapa trygghet i en ny tid.