Jobbskapande – från näringspolitik till välfärd

Tal av Stefan Löfven inför ”Fullt upp – sätt Sverige i arbete!”, en sysselsättningspolitisk konferens arrangerad av Arbetarrörelsens tankesmedja, Handelsanställdas förbund och LO, 11 maj 2012.

Det talade ordet gäller

Tack,

det känns härligt att vara tillbaka på hemmaplan, om man kan kalla det för det. Men eftersom Annelie ska diskutera med mig efteråt vet jag att det visserligen är en vänskapsmatch, men att hon alltid har ett starkt anfall. Så jag ska vara koncis och försöka få med så mycket som möjligt av vår jobbskapande politik idag.

Jag tänkte därför inte ägna så stor del åt problembeskrivningen. Det är tydligt att Sverige står inför en rad utmaningar.

Skolresultaten sjunker, samtidigt som fler unga går utan arbete, samtidigt som korta, otrygga och stressande anställningar ökar, och välfärden drabbas av de lägre skatteintäkter som arbetslösheten innebär.

Regeringen bemöter det här på ett oroväckande sätt, som om dagens situation vore något att vara nöjd med.

De skär ner på gymnasieskolan, möter ungdomsarbetslösheten med passivitet och för istället in diskussionen på att försämra arbetsvillkor och faktiskt direkt sänka löner, och som nu senast presenterades av Centerpartiet på DN Debatt: en välfärd ransonerad till ett fåtal, en ersättning av den generella välfärden till en nutida fattigvård.

Det är en politik som i bästa fall bevarar en negativ samhällsutveckling, och i värsta fall kraftig försvagar Sveriges konkurrenskraft på sikt.

* * *

Men jag är inte här idag för att tala om regeringen, och jag tror inte jag behöver berätta för er här inne om arbetslöshetsnivåer och utbildningsresultat.

Jag är här för att tala om Sveriges möjligheter.

För idag är globaliseringen ett faktum. Den globala arbetskraften har ökat och ökar kraftigt, tillsammans med handeln och rörligheten av både arbete och kapital.

Vi får aldrig bli naiva och tro att det inte för med sig ökade utmaningar och en större konkurrens, men vi får heller aldrig bli passiva och inte ta till vara på de ännu större möjligheter som det för med sig.

Det finns ett amerikanskt talesätt som demokraterna använder, som är: ”Det finns inget som är dåligt med det här landet, som inte går att fixa med vad som är bra med det här landet.”

Och samtidigt som jag verkligen hoppas att det är sant för USA, så vet jag att det är sant för Sverige.

Vi har en ungdomsgeneration som trots de hinder de möter idag har en vilja och kunskapshunger som är lika stor om inte större än hos generationerna innan dem, om vi bara ger dem chansen.

Vi har ekonomi som trots att den är tyngd av höga arbetslöshet i nuläget är öppen för en höjd kunskapsnivå och en starkare innovationskraft, om vi vågar investera i just det.

Och vi har en välfärd som trots de utmaningar den möter idag kommer att kunna vara en garant för jämlikhet, jämställdhet och lika möjligheter oavsett bakgrund även under de kommande decennierna – om vi vet och respekterar dess värde.

Det finns helt enkelt inget som är dåligt med Sverige som inte går att lösa med det som är bra med Sverige. Det finns inget som hindrar oss från att redan idag samla våra krafter, och sätta fler i Sverige i arbete.

* * *

Därför tänkte jag tala om några olika aspekter av jobbskapande politik här idag:

Först hur vi stärker grundläggande fundament för att få fler i arbete, sen vidare om hur vi ska stärka välfärden som i grunden är jobbskapande som även Tomas, Ella och Stefan diskuterat här innan, och slutligen hur internationell solidaritet både verkar för en rättvisare omvärld och fler jobb här i Sverige.

Om vi börjar i fundamenten, så är det tre delar som behöver stärkas för att sätta fler i Sverige i arbete idag.

Det är stabila och långsiktiga offentliga finanser, en aktiv närings- och innovationspolitik som ökar efterfrågan på arbetskraft, och att göra människor redo att ta de jobb som växer fram.

Stabila och långsiktiga offentliga finanser är en socialdemokratisk paradgren, och jag kan rakt ut säga att det är bra att regeringen har följt det finanspolitiska ramverket. Men politik är mer än att få plus och minus att gå ihop.

Det innebär också att hushålla med våra gemensamma resurser. Vi har under senare tid sett en brokig rad av kortsiktiga, dyra och ofta verkningslösa reformer som har nästintill strösslat med skattepengar.

Krogmomssänkningen för 5,4 miljarder är ett exempel. Den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften för företag som har anställda under 26 år till en kostnad av 16 miljarder är ett annat. Båda ifrågasätts av oberoende granskare, som också lyfter fram att de eventuella jobb som skapas i så fall blir till en väldigt kraftig kostnad för samhället och statskassan.

Samtidigt ser vi hur långsiktiga investeringar nedprioriteras. SEKO som vi kommer att höra mer av idag har lyft fram i en rapport att de investeringar i järnvägen som gjorts och är planerade mellan 2007 och 2013 är bland de lägsta i Europa. På flera områden är Sverige sist bland de jämförda länderna.

Det krävs inte en disputerad nationalekonom för att förstå att en långsiktig investering inte är ett järn på krogen utan en järnväg på marken, men regeringens långsiktighet är tyvärr inte ett skämt. En bristande infrastruktur gör att handeln stannar upp och att människor inte kan ta sig till jobbet, och det skadar vår konkurrenskraft och vår gemensamma ekonomi på sikt.

Vi behöver också sätta upp tydligare mål för vad vi vill att vår politik ska åstadkomma. Det sysselsättningspolitiska mål som vi utvecklar just nu är tänkt att vara en ständig ledstjärna mot just vad vi behöver nå. Vad vi måste nå.

Det är också något vi jobbar på inom flera politikområden. Den organisation eller det företag som inte sätter upp mål och riktning löper en väldigt stor risk att komma ingen vart, och det är där Sverige är idag.

Men stabila och långsiktiga finanser är bara början. Här slutar regeringens politik, men här fortsätter vår. Vi utvecklar nu en aktiv närings- och innovationspolitik som får fler företag att starta och växa, och som ökar efterfrågan på arbetskraft i hela samhället.

För en avgörande fråga för Sveriges konkurrenskraft kommer vara vår förmåga att få en idé att utvecklas till en vara, tjänst eller nytt produktionssystem som vi kan sälja och exportera på den globala marknaden. För att det ska bli möjligt krävs en ständig förändring och förstärkning av de strukturer som får våra företag att växa och utvecklas och anställa fler.

Då håller det inte att kalla svenska företag för ett särintresse, och kalla näringspolitisk samverkan för att fika, som regeringen gör.

Det är dags att ta näringspolitiken på allvar. Vi presenterade i vår vårbudget det tydliga behovet av ett innovationspolitiskt råd lett av statsministern. Rådet ska bestå av representanter från regering, närings¬liv, forskning och arbetsmarknadens parter.

Tillsammans ska vi fortlöpande utveckla en nationell innovationsstrategi som ökar samverkan, och gör de prioriteringar som behövs för att öka vår innovationskraft och möjlighet att kommersialisera forskningsresultat och idéer.

Vi ser att ett sådant samverkansforum på president- eller premiärministernivå redan finns i flera andra exportländer, så som Holland, Finland, Taiwan och Sydkorea. Men samverkan mellan samhälle, näringsliv, fackförbund och forskning måste självklart ske även på ett bredare plan.

Och där har politiken ett stort ansvar. Sverige är ett litet land, men om vi samlar oss är vi ett väldigt starkt land, och lyssnar vi till varandras behov och idéer så kommer vi att kunna stärka vår konkurrenskraft även på sikt.

Det är obegripligt att man måste slå fast det år 2012: Vare sig näringsliv eller fackförbund är ett särintresse, näringspolitisk samverkan är inte ett skämt – det är avgörande för att vi ska kunna sätta fler i arbete i Sverige.

* * *

Redan idag har vi lyssnat till behov av forskningsresurser och investeringskapital, och presenterar lösningar i vår vårbudget. Jag tänkte passa på att gå in på dem mer i detalj här idag.

Vi vill föra upp Sveriges forskningsinsatser till en världsledande nivå, både genom en större statlig insats på sikt, men även en utvidgad avdragsrätt för företagares investeringar i forskning och utveckling.

Vi ser även behovet av en nationell strategi för innovationsupphandling, som driver på förnyelsen av Sveriges ekonomi.

När det gäller investeringsmöjligheter så måste de både ökas och förenklas.

Även där kan samhälle och företagare samverka. Samhället kan öka tillgången på riskkapital genom en statlig riskkapitalfond inriktad på små- och medelstora industri- och tjänsteföretag.

Samtidigt kan vi genom ett riskkapitalavdrag öka de privata investeringarna i nystartade företag.

Vi måste också ta itu med de offentliga riskkapitalsatsningarna som idag är för mycket av ett virrvarr. För en småföretagare som vill göra sin första expansion kan det vara svårt att se möjligheterna bortom alla namn och regler. Vi vill därför förenkla systemet och skapa en dörr in, så att du som företagare har en plats att gå till för att kunna expandera din verksamhet.

En viktig del av den expansionen är export.

Jag minns själv när jag åkte runt som ledamot av Exportrådet och talade om möjligheterna i svensk export. Många lokala småföretagare var först lite aviga till tanken, men om man pratade lite med dem innan så satt de ofta där på bakersta raden och lyssnade i alla fall.

Och man kunde nästan se i deras ögon när tanken kläcktes att ”Ja, jag kanske faktiskt kan exportera”. Så exporterade man för första gången i företagets historia, kanske till Baltikum, något som inte bara var ett otroligt viktigt steg för företagsledningen, utan för hela arbetsplatsen, kanske hela orten.

Vi vill göra det här möjligt för flera, och skapa en större tillgänglighet på exportstöd. För det är så jobben skapas.

Jobb skapas inte genom försämrade arbetsvillkor eller lägre löner, eller försämrade försäkringssystem för den delen. Jobb skapas när man kan skriva in nya beställningar från Tallinn, Hannover eller Guangzhou i orderboken. Det är då man slutar se globaliseringen som ett hot och ser möjligheterna istället.

Här är också den gröna omställningen en otrolig möjlighet. Klimatfrågan är ödesfråga, och samtidigt som vi har sett en sjunkande sysselsättning har vi också sett att utsläppen har ökat.

Sverige ökade sina utsläpp med 10 % mellan 2009 och 2010. Men det är möjligt att göra tvärt om, så att sysselsättningen ökar men utsläppen minskar.

Det visar inte minst de länder som exempelvis Tyskland och USA, som gör tydliga investeringar i den gröna omställningen, både genom krav och stöd, och ger sina företag ett försprång de kommer att kunna ha nytta av länge.

Den gröna omställningen är en chans för vårt innovativa näringsliv att hitta nya marknader, och det är både viktigt, lönsamt, och möjligt.

* * *

Här skulle jag kunna fortsätta länge – men det är också viktigt att lyfta fram det tredje fundamentet bredvid stabila och långsiktiga finanser, och en aktiv näringspolitik. Och det är att göra människor redo att ta de jobb som växer fram.

För trots att vi har en hög arbetslöshet i Sverige så har företagen svårt att hitta rätt personal. Över hälften av våra företag säger att de har svårt att rekrytera personal, och av dem har en tredjedel tvingats avstå från nya order som följd.

Det här är också något jag ofta hörde när jag reste runt i landet under 2008 och 2009. För under finanskrisen så var budskapet tydligt: Vi riskerar uppsägningar och varsel helt enkelt för att order inte kommer in. Men när vi sedan reste runt efter krisen så var det just bristen på personal med rätt utbildning och erfarenhet det som efterfrågades mest – trots att så många gick arbetslösa, och går arbetslösa än idag.

Här finns en stor möjlighet att få fler i arbete på samma tid som en utbildning kan ta. Då ska samhället svara.

Det krävs en utbyggnad av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen så våra unga kan gå direkt in i arbete, vi vill skapa stöd för fler traineeplatser så företagen själva kan träna upp nya anställda, och införa utbildningsvikariat så vi kan påbörja generationsväxlingen på flera arbetsplatser, inte minst inom offentlig sektor.

När 40-talisterna börjar se fram emot pensionen ska inte samhället stå där och säga att du ska jobba tills du stupar, utan göra det möjligt att lämna över din kunskap till en yngre förmåga som kan gå bredvid och sedan ta över dina arbetsuppgifter.

* * *

Men vi behöver också belysa att en del unga står väldigt långt från arbetsmarkanden.

Arbetslösheten hos unga utan gymnasieexamen är upp mot 40 procent, och det är otroligt svårt för unga utan ordentlig utbildning att ens få grundläggande jobb när konkurrensen är hög.

Därför vill vi göra det möjligt för dessa unga att teckna utbildningskontrakt, där de får ökat stöd för samhället för att avsluta sina gymnasiestudier på heltid eller deltid – samtidigt som de förbinder sig att fullfölja utbildningen för att få den ersättningen.

Vi tror att den här linjen med tydliga krav följt av ökat stöd från samhället är rätt väg att gå för att ge våra unga den kompetens som behövs för att ta del av den moderna arbetsmarknaden.

På samma sätt blir det tydligt att lägre kunskapskrav och nedbantat gymnasium som har föreslagits av regeringspartierna är ett riktigt snedsteg, särskilt om man ser det i ett internationellt perspektiv.

För några år sedan besökte jag Sydkorea, som precis som oss är ett väldigt exportberoende land. Och de vill slå sig fram än mer. De har nyligen satt upp ett mål att 80 procent av deras unga ska ha högskoleexamen. Jag säger inte att det är ett mål vi ska sätta för Sverige – men det är ett exempel på hur andra länder prioriterar kunskap för att kunna konkurrera globalt.

Och även vi behöver investera i den högre utbildningen. Vi behöver också göra upp med den föråldrade bilden att utbildning är något man får tidigt i livet och sedan ska bära med sig i arbetslivet.

Idén om det livslånga lärandet är mer aktuell nu än någonsin, och det innebär att vi ska göra det möjligt för människor att vidareutbilda sig arbetslivet, både för att kunna hitta nya jobb när ekonomin ställer om, men också för att kunna utvecklas och växa på sin arbetsplats.

Det här är både en ekonomisk och en ideologisk fråga. Att göra utbildning genom hela livet tillgänglig för alla innebär att fler ska kunna fullfölja sitt livs drömmar och mål, det är också vägen framåt för Sverige i den internationella konkurrensen.

Ska vi konkurrera med sänkta löner och ransonerad välfärd har vi en lång väg att gå bakåt – och vi skulle möta andra exportländer på vägen framåt som skulle undra vad vi höll på med. Kunskap och kompetens ska vara Sveriges konkurrenskraft, och för det behöver vi ett utbildningssystem som svarar mot alla människors behov.

Vårt besked är tydligt: Vi vill inte sänka människors pris, vi vill göra det möjligt för alla att höja sitt värde.

* * *

Men att göra människor redo att ta de jobb som växer fram innebär även att se till arbetslivets villkor. Både fysiska och psykiska skador måste pressas tillbaka. Ska du kunna jobba ett helt arbetsliv är förstås det mest grundläggande att du ska kunna vara trygg och säker på din arbetsplats.

Vi ser även hur heltidsnormen i Sverige idag måste stärkas – från två håll.

Dels behöver vi stärka rätten till heltid hos alla de som jobbar ofrivillig deltid, där det också är viktigt att se att en majoritet är kvinnor som hålls tillbaka i arbetslivet.

Men även om de som arbetar mycket obetald övertid, och märker hur stressen äter sig in i familjeliv och nattsömn. Även de som behöver vara ständigt kontaktbara måste kunna känna en rätt till ledighet, och en rätt till en rimlig arbetsvecka.

Utan ett hållbart arbetsliv så slits människor ut. För samhället innebär det att människor försvinner ut ur arbetslivet, och för individen är det ofta en stor sorg att se sina krafter förbrukas och inte kunna arbeta och försörja sig.

En långsiktig politik som gör människor redo att ta jobben innebär därför självklart att alla de som jobbar idag ska ha goda arbetsvillkor så de orkar arbeta ett helt yrkesliv.

* * *

Det är tre grundläggande fundament: Stabila och långsiktiga offentliga finanser, en aktiv näringspolitik som ökar efterfrågan på arbete, och investeringar för att gör människor redo att ta de jobb som växer fram.

Och just det sista – att göra människor redo att ta ett arbete, skulle jag vilja utveckla djupare. För vi ser idag hur tydliga brister i Sveriges välfärd håller människor tillbaka från att kunna arbeta på det sätt och i den utsträckning de vill.

Det blir tydligt i förskolan, där bristen på förskola på olika arbetstider, även på natten, gör att småbarnsföräldrar – och då tyvärr oftast kvinnor – får gå ned i arbetstid eller välja bort jobb. Därför vill vi socialdemokrater utveckla och modernisera förskolan och göra den tillgänglig på de tider som människor jobbar.

Det blir kanske ännu tydligare i äldrevården, där Kommunal med Annelie i spetsen har presenterat en rapport som uppskattar att cirka 100 000 människor har fått gå ned i arbetstid eller till och med slutat jobba för att äldrevården inte har räckt till, och de själva har fått ta hand om sina gamla och sjuka föräldrar.

Därför blir det absurt när borgerliga politiker ställer jobb och välfärd mot varandra, som om det vore att vi bara skulle kunna få mer av det ena eller andra. Välfärden är jobbens förutsättning.

* * *

Samma sak gäller våra omställningsförsäkringar. En god sjukförsäkring och en pålitlig arbetslöshetsförsäkring som har kraftigt bidragit till att vårt näringsliv är modernt, för att vi har kunnat välkomna förändring och omställning istället för att vara rädd för den.

Det finns ett exempel från industriella revolutionens England, där engelska arbetare slog sönder mekaniska vävstolar för att de var rädda för att de var för effektiva, och skulle rationalisera bort deras jobb. Att söka nytt arbete för dem var sammankopplat med osäkerhet och fattigdom, och därför avskydde de förändring och effektivisering.

Vi ska alltid vara ett land som välkomnar nya innovationer och utveckling. Vår omställning ska vara snabb och trygg. Därför behöver vi en sjukförsäkring som gör att man kan fokusera på att bli frisk, och en arbetslöshetsförsäkring som gör att man kan fokusera på att söka jobb.

Vi ska alltid vara ett land som välkomnar vår tids vävstolar.

En stark välfärd är också en jämställdhetsfråga. De som främst drabbas när välfärden inte håller måttet är kvinnor, och att bekämpa dessa brister och skapa en modern och rejäl välfärd är ett utav de viktigaste i stegen att minska klyftorna mellan män och kvinnors situation i samhället – parallellt med kampen mot strukturerna som håller kvinnor tillbaka i familjelivet, arbetslivet och samhällslivet.

Vår feministiska politik ska stå upp för en trygg omställning, och för att kvinnor ska kunna delta fullt ut i arbetslivet.
* * *

Men det är inte bara genom människors trygghet, styrka och möjlighet att arbeta som gör välfärden jobbskapande. Vi ser det i innovationerna i välfärden som vi kan exportera världen över. Och vi ser det i hur samhällstryggheten kan få människor att våga satsa på nya karriärer och nya företag.

Här har vi socialdemokrater ett arbete framför oss för att se till att även enskilda företagare känner att trygghetssystem gäller även för dem, så att även de kan fokusera på sin rehabilitering om de blir sjuka.

Välfärd skapar trygga människor. Trygga människor vågar ta chansen. Därför är investeringar i välfärden också investeringar i vår utvecklingsförmåga och vårt företagande.

* * *

Kära vänner,

jag skulle vilja avsluta med det jag började med, och det som jag återkommit till några gånger – synen på globaliseringen som en möjlighet istället för ett hot. Det innebär också att vi behöver stärka Sveriges plats på den internationella arenan.

Många länder står idag inför det steg som Sverige tog under 1900-talet. Att utöka demokratiska fri- och rättigheter, att arbetare organiserar sig i fackförbund, att bygga ut utbildningssystem och välfärd.

Oseriösa företag kan fortfarande flytta över världen i jakt på nya områden med lägre löner och sämre arbetsvillkor – men de får flytta allt oftare, och för varje land som påbörjar sin utveckling blir det ett land mindre. En dag tar det slut.

Vi har redan idag verktyg som EU, FN, ILO, G20 och många fler, som är gemensamma instanser där vi kan fatta globala överenskommelser om en rättvis standard både för Europa och för världen. Och Sverige har många möjliga allierade i ett globalt arbete för demokrati, fackliga rättigheter och hållbar tillväxt.

Tror vi på alla människors lika värde och rätt, då tar vi också striden för rätten att organisera sig och kräva rimliga löner och levnadsvillkor, var än i världen den kampen står.

Och vi får inte glömma att Sverige har mycket att tillföra i demokratiseringen och strävan efter ökad jämlikhet i världen – men omvärlden har också mycket att tillföra oss.

När välståndet ökar i vår omvärld, ökar handeln, och jobben blir fler även i Sverige. Att vi som land är en del av kampen för internationell jämlikhet och välfärd, är inte den starke som hjälper den svage. Det är ett samarbete som vi alla vinner på.

Vi behöver se att Sverige är ett kvarter i den globala staden, och kliva ut i den och arbeta för att alla länder ska få möjlighet att genomföra de reformer som strävar mot jämlikhet och frihet, och som i grunden stärker oss alla.

* * *
Där slutar jag idag. Vill vi verkligen ta ett grepp om jobbfrågan, så behöver vi stärka långsiktigheten i våra offentliga finanser, investera i närings- och innovationspolitiken,
rusta människor att ta de jobb som växer fram och stå upp för en välfärd som både är trygg och jobbskapande. Men vi behöver också ständigt se vår roll i ett globalt perspektiv och stärka vår omvärld.

Det jag har försökt sammanfatta här idag är vår inriktning för att skapa möjligheter för fler jobb i Sverige. Det finns också fler aspekter som behövs vägas in, och det här är något vi ständigt utvecklar i dialog med både fackförbund och andra samhällsaktörer. Det finns mycket att göra, och vi kommer aldrig bli färdiga så länge vår omvärld fortsätter att utvecklas.

Men vi vet var vi behöver börja. Och vi vet hur möjligheten för människor att arbeta både är en ekonomisk fråga för Sverige framtid, och en ideologisk fråga för varje människas självbestämmande och frihet. Därför fortsätter vi att driva och utveckla det här arbetet tills varje arbetsför person i Sverige kan säga de enkla, men så viktiga orden:
”Idag går jag till jobbet”

Tack!