OP 30 - Arbetet för en jämlik framtid 2016

Partiordförande och statsminister Stefan Löfvens tal på Olof Palmes minnesdag på Kulturhuset i Stockholm, den 28 februari 2016.

Observera att det talade ordet gäller.

Vänner, det är väldigt roligt att vara här – jag tror inte det finns något bättre sätt att hedra Olof Palmes minne, än att tala om framtiden.

Det finns en klassisk satirteckning på Palme, en av de hjärtligare, där han är utklädd till Sisyfos – kungen av Korinth i den grekiska mytologin.

Han som är dömd att knuffa ett tungt stenblock upp för ett berg, och varje gång han når toppen faller stenblocket ned igen.

Palme stretar på där i togan, med ett stenblock som är en enorm version av 1969 och 1970 års 1 maj-paroll: "ökad jämlikhet".

Och visst kan arbetet för en jämlik framtid ses som ett sisyfosuppdrag.
Det är inte bara borgerlig politik som har rullat tillbaka det, utan globala skeenden som ofta är utom nationell kontroll.

Palme fick själv uppleva oljekrisen på 70-talet, som sen följdes av bankrisen på 90-talet, och den globala finanskrisen på 00-talet.

Palme var också tidig med att se det här skeendet, och talade ofta om den moderna världens ödesgemenskap.

Och idag kan ingen tveka på hur rätt han hade. Allt angår oss alla. Allt påverkar oss alla. Den som har vilja till förändring, behöver se långt och brett.

Och just nu ser vi mycket som utmanar vår gemensamma, globala utveckling.

Vi ser hotande klimatförändringar, krig, terror och förföljelse, och i dess spår: den största flyktingkrisen sedan andra världskriget.

Men samtidigt finns det också motbilder.

Jag minns tiden vid millennieskiftet, när få, om någon, trodde att FN:s milleniemål skulle kunna nås.

Men fattigdomen halverades – fem år före utsatt tid. 9 av 10 flickor och pojkar världen över går i dag till skolan. Mödradödligheten har minskat, barndödligheten likaså.

Och förra året enades världens ledare om 17 nya globala utvecklingsmål och ett historiskt klimatavtal, och den amerikanska tidskriften The Atlantic kallade 2015 för "The best year in history for the average human being."

I allt mörker finns starka strimmor av ljus. Och det är upp till oss att låta det ljuset bryta igenom.

Därför höjer vi nu Sveriges röst i världen, för jämlikhet och internationell solidaritet, genom ett starkt FN och en feministisk utrikespolitik.

Högern försöker kalla det Palmenostalgi, men globalt samarbete för global jämlikhet är vår främsta framtidsstrategi.

Palme förstod det. Allt fler förstår det idag. Nu väntar vi bara på svensk höger.

Och samma komplexa situation, med ljus och mörker, ser vi på nationell nivå.

När Palme tog över 1982 så lämnade den borgerliga regeringen efter sig stora budgetunderskott, vikande konkurrenskraft och hög arbetslöshet. Jag kan känna igen det där någonstans ifrån...

Det har slarvats med underhållet av Sverige.

Vi ser det i otryggheten, i arbetslösheten, i hopplösheten inför framtiden, och det hat och den polarisering som drar fram i dess spår.

Men samtidigt finns det också en annan sida. Sedan maktskiftet i Sverige har cirka 80 000 fler människor ett jobb att gå till, och många av dem är unga som tidigare varit fast i långtidsarbetslöshet.

Exporten stiger, tillväxten ökar, och vi har nu den högsta tillväxttakten i Norden, och en av de högsta i Europa.

Det finns ljus. Det finns kraft i svensk ekonomi. Och med den kraften ska vi börja sikta på en jämlik framtid.

Men kring detta står också den centrala konflikten i svensk politik idag.

För det haglar förslag, som skulle göra att vi, likt Sisyfos, skulle se mycket av det svenska jämlikhetsarbetet raserat.

Högern går nu fram med idéer om sänkta löner. Försämrad social trygghet. Och stora nedskärningar i välfärd och utbildning som ska finansiera nya skattesänkningar, på sammanlagt 64 miljarder.

De lovar goda utfall. Men jag ser ärligt talat inte hur lägre lön, sämre välfärd och svagare sociala skyddsnät ska ge människor större framtidstro.

Otrygghet kan inte bekämpas med större otrygghet.

Detta ska den svenska arbetarrörelsen ta strid om.

Det jag bär med mig från Palmes gärning är självförtroendet, jävlar anammat, som härstammar ur vetskapen om att ett annat samhälle är möjligt.

Självklart har mottagandet av över 160 000 människor på ett år varit en enorm ansträngning för Sverige, och det kommer leda till ännu större arbetsuppgifter inför framtiden.

Självklart blir den uppgiften inte lättare av att vi haft år av underinvesteringar, skattesänkningar, och nedskärningar.

Men lika självklart är det att lösningen inte kan vara att såga av den starkaste grenen vi sitter på, och avveckla den modell som gjort Sverige starkt och sammanhållet.

Därför är arbetet för en jämlik framtid, också en strid för den svenska modellen.

I denna tid av förenklingar och falska motsättningar, av antingen eller, behöver vi ta striden för en svensk modell som står för "både och".

Både tillväxt – i nya innovationer och nya företag, och rättvisa – i nya skolsatsningar och nya sociala reformer.

Både rätt – till en välfärd och trygghet att lita på, och plikt – att utbilda sig, utveckla sig, och arbeta och göra rätt för sig.

Både individualism – och möjlighet att följa dina bästa stämningar längtan, och solidaritet – och vetskapen om att när du är som svagast är vår gemenskap som starkast.

Bara så kan vi bygga en jämlik framtid.

Och även om de borgerliga partierna gjorde allt för att fördröja det, så har regeringen nu påbörjat det här nya samhällsbygget.

Med nya investeringar i bostäder och infrastruktur.
Genom ett nytt kunskapslyft med 50 000 nya utbildningsplatser.
Genom fler lärare och anställda i äldreomsorgen.
Bättre arbetslöshetsförsäkring, tryggare sjukförsäkring, och starkare ekonomi för pensionärer.

Och vi kommer göra mer. Så att välfärden går att lita på. Så att skolresultaten äntligen vänder uppåt. Så att varje arbetsför vuxen i Sverige kan säga: Nu går jag till jobbet.

Steg för steg lanserar vi de reella reformer, som ligger till grund för "fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle", som vi slår fast i vårt partiprogram är den demokratiska socialismens mål.

Så för vi arbetet för en jämlik framtid vidare. Det kommer inte gå fort. Det kommer inte vara enkelt. Men det ska göras. Vi har stora mål, ja. Men socialdemokraterna brukar inte ha små.

Och var det något vi lärde oss från Palme, så är det också att samhället skiljer sig från sisyfosmyten. Inget är förutbestämt. Vårt öde ligger i våra egna händer.

Ojämlikheten är ingen naturlag. Den är skapad av människan – och därför går den att förändra.

Att ta striden för en jämlik framtid kan ofta kännas tungt. Ibland blir utmaningarna större. Vi kan slås tillbaka, och tvingas ta nya grepp.

Men vi är många som delar arbetet, och vi vet var vill nå. Och vi stretar på, Olof, vi stretar på.