Rätten till arbete i det tjugoförsta århundradet

Det talade ordet gäller.

Jag vill säga först till dig Wanja, som en kär vän, att jag uppskattar verkligen det samarbete som vi har haft och det arbete som du har gjort för arbetarrörelsen. Du är en varm person, en generös person, och du såg tidigt till att man kände sig hemma också i LO-styrelsen som vi var del av.

Du har haft en bra förmåga att leda LO-ledningen, och det är inte alltid så lätt. Om jag räknar upp namnen på förbundsordföranden så förstår ni allihop. Det är inte alltid så lätt att hålla ihop det gänget!

De är drivna av sina egna förbund och ska naturligtvis leva upp till det som förbundets medlemmar har krävt, och komma hem med någonting. Du har lett det där arbetet väldigt bra Wanja, väldigt bra. Du har varit processande, du har sökt konsensus, men du har också dragit linjen där linjen ska dras. Du har stått upp för LO och för LOs roll, och det har varit väldigt viktigt. Och du har fått höra ett och annat sanningens ord också ibland, vilket har varit naturligtvis.... jag höll på att säga obefogat, men det var säkert befogat.

Wanja du har gjort ett väldigt stort jobb för svensk arbetarrörelse, och för det ska du vara stolt. Jag vet nu att det blir inte i den här rollen som jag får samarbeta med dig, men det blir säkert i andra uppgifter, och jag ser fram emot det jobb som du kommer bidra med ytterligare, och jag ser fram emot att få fortsätta att vara din vän. Lyssna nu på den här applåden du får!

* * *

Till Karl-Petter vill jag säga ett grattis till uppdraget, jag vet att det är ett tufft uppdrag men jag har känt dig så länge så jag vet att du kommer klara det med bravur. Jag brukade säga det när vi jobbade på IF Metall tillsammans: ”När man åker runt i landet, då ser man att där Karl-Petter har varit där är mungiporna uppåt. Och det är en väldigt bra egenskap. Nu är det är inte bara det, utan Karl-Petter sprider en god stämning och är en obotlig optimist, och det kommer du att ha nytta av!

Karl-Petter har också en väldigt hög integritet, det kan jag lova er, och han förstår mycket väl LO-uppdraget – vad det kräver med sammanhållning, och se till att alla intressen tas tillvara. Du kommer klara dig jättebra, grattis, jag ser fram emot samarbetet.

Jag ska naturligtvis också säga grattis till Tobias, till Ingela och till Torbjörn, den nya ledningen. Jag önskar er all lycka och framgång – jag önskar naturligtvis hela LO en stor framgång. För ni behövs så mycket. Arbetarrörelsen behövs.
Nu har vi en regering som talar gott om den svenska modellen. ”Den svenska modellen” säger man, och så ger man sig in direkt i lönebildningen och har åsikter på löner – det är inte den svenska modellen.

Dom börjar humma några ord om jämlikhet, har ni hört det? De försöker träna – jäm – lik – och så vet de inte vad det blir på slutet. Solidaritet försöker de också på, men det förväxlar de fortfarande med soliditet, och det är en helt annan sak.

* * *

Vi behövs, arbetarrörelsen behövs, just för våra värderingar och för att sätta prägel på samhället. Vi bär på just den här övertygelsen om människors lika värde – det är odelbart och det är okränkbart – och när vi gör det förstår vi också att konsekvensen är att då får vi också arbeta för alla människors frihet. Ska det bli möjligt då behövs ett jämlikt samhälle. Och ett jämlikt samhälle det kräver solidaritet människor emellan.

Där står vi, det är sammanfattningen av vår ideologi, det är vår logiska förklaringskedja, och där står vi kvar.

Och även om en hel del i Sverige är bra – vi har ett fantastiskt land - så ser vi nu att utvecklingen inom många områden går åt fel håll, vi håller på att bli ett land av paradoxer:

Trots att vår tid definieras av en fantastisk spridning av information och kunskap över våra gränser, så sjunker kunskapsresultaten nu i den svenska skolan. Trots att våra statsfinanser har stått stark under finanskrisens krängningar, råder nu massarbetslöshet i Sverige. Och trots att vi är ett utav världens modernaste och kanske jämlikaste länder, ökar klyftorna mellan människor. Vi blir allt mer främmande för varandras livssituation, vi ser snart bara varandras vardagsproblem och drömmar i TV-serier och i tidningsartiklar.

Paradoxerna, de förstärker varandra. De hör ihop.

Sjunkande resultaten i skolan bidrar naturligtvis till en ökad arbetslöshet, samtidigt som arbetslösheten ökar klyftorna i samhället, och när klyftorna i samhället ökar då får åter några sämre möjligheter att utbilda sig och växa som människor.

Därför så blir jag mycket orolig när jag hör Fredrik Reinfeldt slå fast att det råder inte massarbetslöshet i Sverige, för den drabbar inte så som han uttrycker det, ”etniska svenskar mitt i livet”.

Arbetslösheten kan drabba dig oavsett vem du är. Oavsett vem du är kan du bli arbetslös. Och trots Reinfeldts oroande definition har vi idag högre arbetslöshet än när han tillträdde.

Och att försöka förminska ett problem genom att säga att det endast drabbar vissa grupper, är alltid, alltid fel. I mitt Sverige har alla människor lika mycket värde!

* * *

Dessutom så ser Fredrik Reinfeldt inte vilka möjligheter som springer Sverige förbi – regeringen låter nu så många människor att stå vid sidan om – människor som inget hellre vill än att kunna bidra med sin kraft och kompetens i arbetslivet.

Olof Palme talade på den här kongressen för snart 36 år sedan. När regeringen idag försöker bortförklara arbetslösheten är de ord han sade då fortfarande ett tydligt svar från arbetarrörelsens sida. Olof Palme sa såhär:

”Vi har valt en annan väg. Vi vill ständigt erövra jobben åt människorna. […] Vi kallar det allas rätt till arbete.”

Och jag lovar er mina vänner, där står Socialdemokraterna fast också idag. Det är mitt tydliga besked!

* * *

Det är också det jag vill prata om här idag. Jag vill blicka framåt och beskriva vad som vi är övertygade om behövs för att nå full sysselsättning. Jag vill visa på hur vi från våra tidlösa värderingar formar framtidens lösningar i praktisk politik.

Genom att visa hur vi kan stärka fundamenten för full sysselsättning, utveckla vårt feministiska arbete, villkoren i arbetslivet och välfärden, besvarar vi frågan:
Hur säkrar vi rätten till arbete i det tjugoförsta århundradet?

* * *

Vi behöver tre tydliga fundament för att gå mot full sysselsättning i Sverige.

Det ena är stabiliteten och långsiktigheten i våra gemensamma finanser. Det andra är en aktiv närings- och innovationspolitik som ska skapa efterfrågan på arbetskraft. Och det tredje är utbildningsmöjligheter och omställningsmöjligheter som gör att alla kan arbeta på den moderna arbetsmarknaden.

Om vi börjar med stabiliteten och långsiktighet – det är en socialdemokratisk paradgren, just därför att vi vet så väl att en orolig ekonomi gör störst skada hos de som är mest utsatta i samhället.

Och samtidigt som vi välkomnar att regeringen nu håller sig till det finanspolitiska ramverket, ser kan vi också konstatera vi att de sätter kortsiktiga vinningar före långsiktig tillväxt.

De prioriterar ned infrastrukturen, och samtidigt så lägger de en stor del av våra begränsade resurser på att sänka krogmomsen. Det behövs ingen disputerad nationalekonom, mina vänner, för att förstå att långsiktighet, det är inte ett järn på krogen, det är järnväg på marken.

* * *

Regeringen vill inte sätta upp ett sysselsättningspolitiskt ramverk för budgeten, utan ägnar sig istället åt en statistisk slalomåkning för att bortförklara arbetslösheten, och de försvarar envetet varje verkningslös åtgärd, oavsett hur många av deras egna forskare eller utvärderingsinstitut som visar att det inte ger våra unga arbeten.

Men vänner, varenda bortslösad skattekrona, det är en stöld från folket, och varenda dag som försvinner i arbetslöshet är en stöld från våra unga!

* * *

Sverige förtjänar så mycket mer, och kan så mycket mer. Därför behöver vi för det andra en aktiv närings- och innovationspolitik som gör att fler kommer i arbete genom att företag kan starta och växa, och den offentliga sektorn kan stärkas och möta framtidens behov.

För det är så jobb skapas – genom att företag får in fler order, och anställer därför fler genom för att kunna producera efterfrågade varor eller tjänster. Det gör också att vi får in mer gemensamma resurser till vår välfärd.

Det vet ni här inne, vi vet det alla, men uppenbarligen inte den svenska regeringen som istället pekar ut näringslivet som ett särintresse.

Vi behöver göra upp med den synen, mina vänner, och samla näringsliv, forskare och fackliga förtroendevalda och se över vad som behöver komma på plats för att både säkra tillgången till välutbildad arbetskraft och öka möjligheterna till produktion och export.

Vi ska tillsammans stärka den svenska innovationskraften, och skapa många fler möjligheter för en idé att bli till en unik tjänst, produkt eller produktionssystem som stärker oss på marknaden.

Vi ska göra så att fler aspirerande småföretag tar sig igenom den utvecklingsprocess som många kallar en ”dödens dal”, och istället når ut från en liten svensk marknad till en expanderande global marknad med specialiserade och unika produkter.

Och för det krävs det bland annat, för att ta några exempel, mer riskkapital, det krävs mer forskning och ett bättre exportstöd. Det är så vi kommer vidare.

Och det krävs inte minst mer utav samarbete. Vi behöver se att trots att vi ibland inte har exakt samma uppfattningar och exakt samma åsikter så har vi samma mål. Sverige är ett litet land – men om vi samverkar och samarbetar så kan vi bli ett väldigt starkt land. Det är genom samarbete som vi sätter fler människor i arbete igen.

Den här regeringen, de nonchalerar samarbetet med det övriga samhället. De kommer att finna sig själv väldigt isolerade – de kommer finna sig själva i opposition efter valet 2014!

* * *

Men bryter vi den här utvecklingen – bryter vi den här utvecklingen tillsammans, och samlar Sverige, ja då finns det få gränser för vilka marknader vi kan slå oss in på. Vi har många gånger tidigare svarat på världens behov. V har byggt högst konkurrenskraftiga bilar, maskiner, bostäder, ett modernt handelssystem och en förskola, sjukvård och äldreomsorg som världen har tittat på med beundran.

Och nu när världen står inför en avgörande klimatomställning, och fler kommer att fråga efter gröna lösningar, så ska vi visa igen att vi kan göra jobbet, och skapa en hållbar produktion, hållbara transportsystem och ett hållbart samhälle.

Jag vet att det här är möjligt. Vi ska aldrig underskatta den kraft och kompetens som finns i vårt land. Vi ska aldrig underskatta vad vi kan göra tillsammans!

* * *

Det var två viktiga delar: Stabilitet och långsiktigheten i de gemensamma finanserna, och en aktiv närings- och innovationspolitik som ska se till att öka efterfrågan på arbetskraft.

Men för att stärka allas rätt till arbete måste vi också göra det möjligt för alla att ta de jobb som ska växa fram.

Här har vi i Sverige ytterligare en paradox. Vi har å ena sidan i Sverige massor av arbetslösa människor, och på andra sidan företag som säger att ”vi har svårt att hitta utbildad arbetskraft”.

Över hälften av arbetsgivarna säger att de har svårt att rekrytera. Av dem har en tredjedel sagt att de varit tvungna att säga nej till order, på grund av att de inte kunnat rekrytera.

Vi behöver bryta den här utvecklingen nu. För att göra detta möjligt behöver vi ta ett helhetsgrepp över utbildningen, stärka lärarrollen i grundskolan, stoppa nedskärningarna i gymnasiet och inte minst se till att öka möjligheten till vuxenutbildning, yrkesutbildning och kompetensutveckling genom hela livet.

Vi säger nej till regeringens krav på sänkta löner, istället driver vi en politik för mer kunskap i hela samhället.

Vi tänker inte sänka människors pris – vi ska ge alla möjligheten att höja sitt värde!

* * *

Det är därför vi också ska stärka alla de ungdomar som idag står längst bort från arbetsmarknaden. Det är bland annat därför vi socialdemokrater har föreslagit ett utbildningskontrakt, som ska garantera ungdomar utan gymnasieexamen en väg dit, som kan kombineras med jobb eller praktik.

För rätten till arbete är tätt sammankopplad med möjligheten till utbildning, och den är helt avgörande både för vår framtida konkurrenskraft som land, och varje individs möjlighet att forma sitt eget liv.

Därför är investeringar i utbildning både en ekonomisk och en ideologisk fråga, och det är den som ska föra Sverige framåt.

Oavsett om du söker arbete eller vill utvecklas i arbetslivet ska du alltid veta att ett livslångt lärande är fullt möjligt – och tillgängligt för alla.

* * *
Vänner, vi ska göra det möjligt för alla att delta i arbetslivet, det är en viktig uppgift. Men för att klara det måste vi också titta på arbetets villkor.

Normen om heltid måste gälla i alla branscher, oavsett om de är kvinnodominerade eller mansdominerade. Vi ska stärka normen om heltid från två håll. Både för alla de som hålls tillbaka från heltid, men även för dem som arbetar mer än heltid, och känner hur obetald övertid och ett ökat ansvar äter sig in i både familjeliv och nattsömn.

Visstidsanställningar som staplas på varandra, villkor som sliter och tär på människor, osäkra anställningar och i en del fall oseriösa arbetsgivare, stärker oss inte inför framtiden och ska därför tillhöra det förflutna.

Man ska känna kunna känna styrka och stolthet i sitt dagliga arbete. Jag tycker Jenny Wrangborg ofta beskriver det på ett alldeles utmärkt sätt. Hon skriver såhär om en arbetsdag i Göteborg:
”på morgnarna
när vi bär ut stolarna till uteserveringen
kan vi se Avenyn vakna

spårvagnsskramlet ekar mellan sexvåningshusen vid gatuköket
människor korsar spåren och
vi låter oss själva för ett ögonblick
glömma stressen bakom kassan
i morgonljuset känns den fortfarande orealistisk

solen pressar sig upp bakom husen
bär den dagen över himlen, sakta sakta
renhållningsarbetarna sopar gatorna rena
från gårdagens fylla och vi ler mot varandra

de stunderna vill vi inte vara
någonting annat än cafébiträden
vi har världens bästa jobb
se till att andra får en bra start på dagen
leendet är inte en del av arbetskläderna
det är vårt eget
mänskligt”

Det är Jenny Wrangborg!
* * *

Och att kunna arbeta en hel arbetsdag, det är inte en självklarhet när välfärden viker undan. Kommunal har exempelvis visat i en rapport att ungefär 100 000 personer, majoriteten kvinnor, har fått gå ned i arbetstid eller sluta arbeta helt när den allmänna äldrevården brister.

Samma sak gäller för förskolan, som i dess nuvarande form håller tillbaka många småbarnsföräldrar, och återigen främst kvinnor. Er egen rapport ”Full sysselsättning”, visar också att över en tredjedel av alla i arbetaryrken inte känner att de kan arbeta heltid och klara sig med de öppettider förskolan har.

Tillgången till en förskola av högsta kvalité, oavsett om du jobbar dag eller natt, oavsett om du jobbar korta eller långa dagar, det måste vara en självklar del av en modern arbetsmarknad och en modern välfärd.

Och att ha en stark och modern välfärd i Sverige det betyder också något djupare. Vi ska fundera på vad välfärden egentligen står för. Det betyder att varje människa ska inkluderas och känna en tillhörighet till samhället, att gå från att vara enbart en skattebetalare till att vara en hel medborgare, med både rättigheter och skyldigheter gentemot varann.

Välfärdens djupaste betydelse, det är vårt delade ansvar att se till att alla människor far väl, och det bär vi med oss hela tiden i vår fackliga och politiska gärning.

Det gäller varenda tjatting, det gäller varenda åldring. Oavsett om du är förskolebarn eller företagskonsult så finns vi som samhälle där när du behöver. Vi vet nämligen: Din svaghet, den blir vår svaghet - men din framgång, det blir vår gemensamma styrka.
* * *

Kära vänner, de strukturer vi ser idag i samhället håller tillbaka framgångsrika kvinnor. Det kan vara i näringslivets toppskikt, på fabriksgolvet, i handeln och i välfärden.

Rätten till arbete, och att ens kompetens värderas lika, måste gälla oavsett kön, och det ska också gälla oavsett etnicitet och funktionsnedsättning. Ingen människa ska hållas tillbaka från arbete och samhällsliv för att den inte råkar passar in i en trång norm eller en unken förutfattad mening.

Vi behöver dela med oss av vetskapen om alla människors lika värde och rätt, och tvinga tillbaka sexismen, tvinga tillbaka rasismen, tvinga tillbaka varje tillstymmelse till fördom och förtryck som finns i det svenska samhället.

Jag skulle vilja säga några extra ord om främlingsfientlighet, ett gift som vi återigen ser spridas här Sverige och i Europa.

Rasism och främlingsfientlighet bygger på två oacceptabla synsätt som vi aldrig, aldrig kan acceptera.

Det första är att några, en liten grupp, anser sig ha fått rätten att peka ut vissa grupper, och säga ”Dom hör inte hemma här. Dom är mindre värda. Det är dom som skapar problemen.” Vi kommer aldrig någonsin att acceptera att några tar sig den rätten, det kan de glömma.

Det andra synsättet, det är just detta, att tillåta att en överhet gör den indelningen och betrakta några som mindre värde i ett samhälle. Det är etiskt och moraliskt oförsvarbart i sig. Men det är också så, för dem som faller i fällan och går på den lösningen ska veta, att nästa dag kan det vara en helt annan grupp. Det kan vara den grupp som jag själv tillhör.

Människans värde måste vara odelbart och okränkbart. Där fördomar släpps in, stängs människor ute. Och det är vår uppgift att ha en öppen rörelse, ett öppet arbetsliv som skapar ett öppet samhälle.

I Sverige ska det inte finnas ett ”vi och dom”. I Sverige finns bara ”vi”!

* * *

Kära vänner,

rätten till arbete innefattar också möjligheten att kunna jobba ett helt arbetsliv. Och förbättringen av våra arbetsmiljöer kommer aldrig att bli riktigt, riktigt färdigt. Med nya jobb och nya arbetsuppgifter kommer nya risker och nya skador, både psykiska och fysiska. De måste hela tiden uppmärksammas, de måste hela tiden förebyggas.

Vi Socialdemokrater vill att Arbetsmiljöverket ska kunna utvecklas, vi vill skapa mer effektiva incitament som får arbetsgivarna att gå till botten med problemen direkt, och vi vill stärka de regionala skyddsombuden.

Jag ser också rehabiliteringen ska kunna bli ett område där parterna kan och bör ta ett större initiativ, med ett starkt stöd från samhället. Det väldigt viktiga arbete som idag görs av parterna för att underlätta omställning, utbildning och validering vid varsel, det skulle också kunna göras i högre utsträckning vid sjukdom.

Den nuvarande regeringen har vänt många sjuka ryggen, men i en socialdemokratiskt samhälle så ser individen sitt ansvar, men också parterna sitt ansvar, och framför samhället – vi tillsammans – ser, förstår och tar vårt ansvar. Vi jobbar tillsammans för att göra omställningen och rehabiliteringen vid sjukdom så effektiv som möjligt, men samtidigt så värdig som möjligt.

Vi har haft omställningsförsäkringar under en längre tid, och de har bevisligen legat till grund för Sveriges framgång, och vår mycket starka omställningsförmåga. Genom att människor både har ekonomisk trygghet, och möjlighet att rehabilitera sig, och resurser att utbilda sig och söka nytt arbete, har arbetslöshet och sjukdom inte varit paralyserande.

Istället har vi kunna möta omställning med optimism och framtidshopp, och en ökad globalisering med en ökad öppenhet. Det har varit en otrolig styrka för Sverige.

Varit – säger jag. Därför att om vi vill behålla och förstärka den här öppenheten inför omställning i framtiden så behöver vi omställningsförsäkringar som är värda namnet, och som håller måttet. Då behöver vi en sjukförsäkring som gör att du kan rehabilitera dig när du är sjuk, och en arbetslöshetsförsäkring som gör att du faktiskt kan söka ett nytt jobb när du är arbetslös.

Vårt besked till svenska löntagare är följande: Om du blir sjuk eller arbetslös ska din väg framåt inte vara bakåt mot fattigdom, din väg ska vara framåt mot hälsa och arbete!

* * *

Vår trygghet stärker vår öppenhet mot omvärlden, och den ska vi alltid värna och utveckla. För vi vet att globaliseringen och den ökade rörligheten av varor och människor för med sig stora utmaningar – ja – men det för med sig ännu större möjligheter.

Samtidigt som vi aldrig får bli så naiva och inte svara upp mot riskerna som globaliseringen för med sig, får vi heller aldrig bli passiva och inte ta till vara på de ökade chanser som Sverige får i en mer öppen värld.

I början på det förra seklet stod Sverige inför ett avgörande steg – att öppna upp för demokrati, för facklig organisering, ökade rättigheter och välfärd för hela befolkningen.

Nu står många länder i vår omvärld inför det steget. I Asien, i Sydamerika, i Nordafrika, sluter sig människor samman för att stoppa förföljelsen, förtrycket, morden på dem som arbetar för demokrati och fackliga rättigheter.

Jag glömmer aldrig i USA 1993, i norra Michigan – så står jag i en matkö i en facklig skola och pratar med en sydkoreansk facklig vän, som berättar med entusiasm hur de just hade startat en fri, obunden fackförening. Den var inte statstyrd, nu var den våran, den var fri. Och så säger han: ”Jag önskar vi hade som i Sverige, ett politiskt parti i vårt parlament som tillvaratar löntagarnas intressen. Jag ser fram emot, jag drömmer om den dag när vi också har det.”

Ungefär 15 år senare, är jag i Seoul, och träffar representanter i det sydkoreanska parlamentet, som är valda i detta parti, som är valda av det sydkoreanska folket. Som nu sitter i parlamentet och driver löntagarnas intressen. De skulle aldrig prata om att det var dags att upphöra med facklig-politisk samverkan.
* * *

I land efter land stärker arbetarrörelsen sina rättigheter. Oseriösa företag kan fortfarande flytta över världen i jakt på områden med lägre löner och sämre arbetsvillkor – det är sant. Men de får flytta allt oftare, och för varje land som påbörjar sin utveckling så blir det ett land mindre att flytta till. En dag tar det här slut.

Det är därför vi ska vara nogsam med vårt globala fackliga arbete. Vi har redan idag verktyg som EU, FN, ILO och många fler. De är gemensamma instanser, de ska vi använda och se till att driva på för globala överenskommelser om löntagares rättigheter i Sverige, Europa och världen.

* * *

Och nu ser vi ju vila enorma utmaningar Europa nu står inför. Det går inte en dag utan att vi får nya oroande besked från medlemsländer i kris.

Samtidigt har den svenska arbetsmarknaden blir allt mer en integrerad del av den inre marknaden i EU – det är i grunden bra. Men vägen ur krisen ska gå genom fler och bättre jobb, inte genom allmänt försämrade arbetsvillkor eller begränsade fackliga rättigheter.

Vi Socialdemokrater har upprepande gånger krävt att lagstiftning ska ändras så att nya fall av löne- och villkorsdumpning inte görs möjlig. Vi har krävt att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder över gränserna. Det ska vara en lagstadgad rättighet i den Europeiska Unionen.

Nu behöver vi ta ytterligare tag för att skapa ordning och reda på den europeiska arbetsmarknaden. Därför har vi nu tagit initiativ till en gemensam arbetsgrupp mellan SAP och LO som skyndsamt ska se över hur ett socialt protokoll ska kunna drivas i EU och hur den nordiska modellen ska inte bara kunna värnas, utan dessutom utvecklas.

Vi har också genom riksdagen, tillsammans med flera andra länder denna vecka sagt nej till inskränkningen av strejkrätten. Arbetstagarnas grundläggande rättigheter ska aldrig vara underordnade arbetsgivarnas ekonomiska frihet.

Kommissionen måste nu ompröva det som kallas för "Monti två", och vi socialdemokrater har nu skickat en stark och tydlig signal: Rör inte strejkrätten. Det är en del av demokratins grundstomme. Lägg istället fram ett förslag som stärker de grundläggande fackliga rättigheterna, det är så vi ska ta Europa framåt!

* * *

Vänner,
vår solidaritet är och förblir internationell. Och att solidariteten, oavsett var den är i världen, den är inte en allmosa eller välgörenhet, den är något vi alla tjänas på.

För stärker vi reformivraren i Burma, den fackliga förtroendevalda i Colombia eller Vitryssland, om vi stärker demokratikämpen i Syrien – då bidrar vi också till skapandet av öppnare länder med demokratiska rättigheter, som också blir välmående och kan öka sin handel med omvärlden.

På så sätt är arbetet för alla människors rätt i vår omvärld ett arbete baserat på empati och solidaritet, men det är också ett sätt att öka handeln och skapa fler jobb i alla länder, även i Sverige.

Vi behöver dels säkra individens rätt till utbildning, moderna villkor och en välfärd i världsklass. Vi ska dessutom se till att nationellt samarbeta för att stimulera vår konkurrenskraft och innovationskraft. Samtidigt ska vi se till att stärka demokratin, tillväxten och de fackliga rättigheterna i vår omvärld.

Det är så vi ska säkra rätten till arbete i det tjugoförsta århundradet. Det är så vi för Sverige steg för steg mot full sysselsättning. Det är ett arbete som jag vet kommer att ta en lång tid, betydligt längre än en mandatperiod, men det är ett arbete som aldrig kommer att avbrytas, aldrig bortförklaras och aldrig glömmas av en socialdemokratisk regering. Det kan jag lova er.

* * *
Kära vänner,
avslutningsvis - arbetarrörelsen har varit tillbakapressad det senaste decenniet. Politiken och fackföreningsrörelsen har varit tillbakapressad under en tid.

Det är tyvärr många som har känt att politiken har inget att säga till om, att det är marknaden som styr.

Men vi vet att det är de människor som har små egna resurser som behöver det demokratiska arbetet. Politiken är helt enkelt folkets sätt att forma sin egen framtid. Demokrati och politik är folkets röst, det är vår möjlighet att göra våra drömmar till verklighet.

Därför är vi inte modstulna, vi hänger inte med huvudet. Därför i grunden är det inte marknaden som styr, det är inte ödet som styr, det är faktiskt vi själva som styr vår egen framtid. Utvecklingen ligger i våra egna händer, genom politik, genom fackligt arbete både i Sverige och i världen. Vi tror på, och vi vet om politikens otroliga möjligheter.

Detsamma gäller naturligtvis fackföreningsrörelsen. Arbetarrörelsen har de moderna idéerna för dagens samhälle och för framtiden.

Därför ska vi utveckla oss och bli bättre på att involvera fler – så vi blir riktigt, riktigt många. Vi ska öppna oss, bli utmanade och utbilda oss – så vi blir ännu mer kunniga. Och vi ska alltid ta vårt avstamp i dagens situation och morgondagens behov, för att visa att arbetarrörelsen både är en frihetsrörelse – men det är också en framtidsrörelse.

Därför att politiken och fackföreningsrörelsen är arbetande människors enda väg till verkligt inflytande. Vi ska visa vilken kraft det finns i demokrati och fackligt arbete. Vi ska visa hur samhället ska utvecklas och hur våra villkor på arbetsplatserna ska stärkas ligger helt i våra egna händer. Däri, mina vänner, finns också vår förhoppning om framtiden.

Politik och fackligt arbete är aldrig tråkigt, det är bland det roligaste man kan syssla med. Låt oss hjälpas åt att göra tron på politikens möjligheter större än någonsin, låt oss få människor att känna lusten och viljan att arbeta politiskt och fackligt.

Det är mina sista ord här idag. Det är vi som formar vår egen framtid. Det är inte ödet, det är inte marknaden. Det är vi!

Uppdaterades senast: 24 april 2017