Tal på valupptakt EU-valet

Den 8 februari 2019.

Observera att det talade ordet gäller.

Vänner!

Jag vet vad ni tänker:
”Nu var det alldeles för länge sedan vi hade en valrörelse!”
Så skönt att våra önskningar ska bli besvarade!

* * *

Jag skulle vilja börja med några ord av Rickard Lindström.
Han var en av våra tidiga ideologer, och jobbade som redaktör på Dala-Demokraten på 1910-talet.

Han var med när demokratin stabiliserades och vi byggde ett nytt samhälle genom samarbete och Saltsjöbadsavtal.

På 30-talet släppte han en skrift, där man kan läsa det här:
"För att samhället skall hålla samman, måste under förutsättning av demokrati kristalliseras ut en 'gemensam mening'.

Denna 'gemensamma mening', det demokratiska samhällets modus vivendi, skapas genom ett invecklat balanssystem av överenskommelser, avslipningar, medgivanden [...]

Demokratins samhälle är kompromissens samhälle."

* * *

Och det är väl frågan som ställts oss som samhälle på sistone.

Är vi fortfarande ett kompromissens samhälle?
Eller kommer gamla konflikter lamslå den svenska demokratin, och troligtvis i förlängningen ge makt åt högerextremismen?

Och nu har vi gett svar.

Fyra partier, har trots olika utgångspunkter och ideologier, kommit fram till att vi ändå har gemensamma mål, och tror på en gemensam mening för Sverige:
- Att fortsätta bekämpa arbetslöshet och orättvisor, brottslighet och segregation.
- Att fortsätta investera i välfärden, skolan och klimatomställningen.
- Att fortsätta hålla ihop stad och land – och försvara demokratin från extremism.

Det kommer inte alltid vara lätt eller smärtfritt att acceptera lösningar som inte är våra egna.

Men sen när har vårt parti ryggat inför en uppgift, bara för att den är svår?

Och det här har jag lärt mig från första dagen i SSU:
Vi söker aldrig en strid på Sveriges bekostnad,
om vi kan finna en lösning för Sveriges bästa.

I en tid av polarisering och extremism,
står vi upp för kompromissen – och för demokratin.

* * *

Nu samlas vi till ett nytt val,
för att avgöra framtiden för en union,
som även den är byggd på kompromisser,
som inte är smärtfria eller lätta.

Men vi har lärt oss att motsatsen till kompromissens Europa, är konfliktens.

Vi har sett dess resultat.
- På slagfälten i Verdun.
- I gasugnarna i Treblinka och skogarna i Katyn.
- Framför massgravarna i det forna Jugoslavien.

Så genom växelverkan mellan medgivanden och motstånd,
överenskommelser och avslipningar,
har vi nu byggt upp en union som är väldigt långt ifrån perfekt,
men samtidigt det främsta verktyg vi har,
för att säkra freden – och möta de gränsöverskridande problem som vi bara kan lösa gemensamt.

Och även under det senaste året,
när vi förhandlat om Storbritanniens utträde,
så är det trots allt det som nu är de flesta européers ryggmärgsreflex:
att försöka förstå, att mötas, komma överens.

Vi försvarar demokratins Europa,
genom att skapa samarbetets och kompromissens Europa.
Och det är en skapelse vi kan vara stolta över.

* * *

Samtidigt har Europas historia också lärt oss det här:
Om vissa principer kan vi aldrig kompromissa.

Det finns ingen mellanväg när det gäller människovärdet.
- Ingen kompromiss om antisemitismen.
- Ingen lagom rasism.
- Ingen tolererad nivå av kvinnohat eller homofobi.

Här måste även en rörelse med kompromissen i blodet,
vara kompromisslös.

Här måste vi samla alla goda krafter som är villiga - och sätta emot.

* * *

Därför att nu utmanas demokratins principer.

I slutet av 90-talet hade extremhögern ett dussintal representanter i Europaparlamentet.
I dag är de över hundra.

- I Polen har man gett sig på det oberoende rättsväsendet,
med nya regler för domare och ett tydligt politiskt inflytande över författningsdomstolen.

- I Ungern begränsar man civilsamhällets möjligheter att verka,
minskar friheten för medierna och akademin,
och lägger en särskild skatt på dem som är positiva till invandrare.

- I Sverige står sverigedemokrater i riksdagens talarstol,
och hyllar den här utvecklingen,
och gör egna attacker mot medier, minoriteter och meningsmotståndare.

Och högerextremister i land efter land försöker nu gå samman,
för att än en gång släppa lös extremnationalismen på kontinenten,
och piska upp hat mot de som de pekar ut som främlingar och oliktänkande.

De har lyckats förut. Men de ska aldrig få lyckas igen.

* * *

Och det är upp till oss.
Det är bara den europeiska socialdemokratin som kan leda det här arbetet.

Europas konservativa, den största gruppen i Europaparlamentet,
har visat sig totalt handfallna inför uppgiften.

Och ännu värre – de visar sig ofta väldigt sugna på att ge makt åt högerextremismen,
om det kan ge makt åt dem själva.

Se bara på Moderaterna och Kristdemokraterna!
Minns ni hur principfasta de lät inför valet?

Kristersson hade inga som helst planer på att bilda en mindre mörkblå regering, såvida inte ”himlen föll ned”.

Och inte ens om 20 år skulle Ebba Busch Thor kunna tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Nu verkar Kristersson känt himlen falla - och Busch Thor stoltserar med att hon bannemej är villigast av alla att ta makten med hjälp av SD.

Sen säger de att de nog kan få den hjälpen utan att förhandla, men vem vet – 20 år verkar gå väldigt fort inom svensk höger!

* * *

Såhär ser det ut i Europa.
Det är en utveckling som är mörk - men inte given.

Jag ser fler och fler starka motkrafter,
även i de länder där utmaningarna är som störst.

Och vi kan verka genom EU!

Det är dags att kräva att alla medlemsstater följer unionens gemensamma värderingar och rättstatsprinciper.

Om detta kan vi aldrig kompromissa.

* * *

Men – och detta är lika viktigt i EU som i Sverige:
Socialdemokratins uppgift är aldrig bara att vara emot något,
att sätta spjärn och försvara.

Vi står ju för en framåtrörelse,
ett förverkligande av provisoriska utopier,
en strävan mot ett annat samhälle.

Och i grunden är det ju bara så högerextremismen kan besegras.

Att vanligt folk känner sig så trygga, så fria och jämlika,
att rasläror, konspirationsteorier och allt förbannat hets till hat inte kan få fäste!

Här kommer striden om den europeiska arbetsmarknaden vara helt avgörande.

Fri rörlighet är fantastiskt
- fri rätt att utnyttja arbetare är fruktansvärt.

Och det är ju när arbetare ställs mot arbetare,
när trygghet urholkas och löner sänks,
som högerextremismen kan låta sitt gift sippra in.

Värst av alla drabbas de arbetare som utnyttjas,
och luras på de löner och villkor som de egentligen har rätt till.

Och i åratal har vi fått höra hur hopplöst det vore att försöka förändra det här!
Om att EU är för trögrörligt, och att tanken om en social pelare som står upp för arbetares rättighet var för stor och för naiv!

Därför är det nästan en högtidsstund nu när man går in på EU-kommissionens hemsida, och ser hur de börjar bygga upp sidan med rubriken: ”Europeiska pelaren för sociala rättigheter”.

Och stoltheten förminskas ju inte av, att det också står att EU-ledarna grundade detta arbete på ett toppmöte i november 2017, i den svenska staden Göteborg!

Men hur var det nu med stolthet inom socialdemokratin?
Kommer den med nöjdhet? Aldrig!

På punkt efter punkt har konservativa krafter och högerextremister satt emot.
Men på punkt efter punkt har vi vunnit
– och på punkt efter punkt ska vi fortsätta vinna!

Nu tar vi stöd av vår nybyggda pelare – och fortsätter framåt.
- För arbetsmiljön.
- För kollektivavtalen.
- För jämställdheten mellan kvinnor och män.
- För ordning och reda i transportsektorn.
- För stopp för fusk med regler och skatter.

Så skapar vi trygga jobb i hela EU.
Så ökar vi motståndskraft mot hatets propagandister.
Så försvarar vi demokratin.

* * *

Och tryggheten avgörs inte bara av villkoren på arbetsmarknaden.

Sverige och Europa står inför en trolig lågkonjunktur.
Det är det här vi har rustat för.
Det är därför vi har slitit så hårt för få fram en rekordlåg statsskuld och den högsta sysselsättningsgraden på 25 år.

Vi kommer att kunna försvara folks ekonomiska trygghet.
Men självklart vore vi otroligt behjälpta av ett EU,
- som prioriterar forskning och innovation,
- sluter fler progressiva handelsavtal,
- och skapar fler jobb för unga.

70 procent av vår export till EU.
Blir EU fattigt, blir vi fattiga.
Växer vårt grannskap – växer vi.

* * *

Trygghet är också en fråga om gemensam säkerhet.

Den fria rörligheten gör också att terrorismen och den organiserade brottsligheten kan röra sig fritt mellan våra länder.

Den kan bara bekämpas och besegras tillsammans.

Och EU kan inte förlora kontrollen som vi gjorde under flyktingkrisen. En kaosartad migration drabbar hela samhällets förtroende för flyktingmottagandet – men värst av allt drabbas flyktingarna själva.

De enda som vinner är högerextremisterna,
som kan använda situationen till att elda på hatet.

Gemensamma gränser kräver ett gemensamt ansvar för asylrätten, och ett gemensamt system där länder som gjort mycket får göra mindre - och länder som gjort nästintill inget måste göra betydligt mer.

Vi vet redan nu hur svårt det arbetet är, och kommer att bli. Men som JFK sa i min barndom: ”Vi gör det inte för att det är lätt…”. Nej, vi gör det för att det är vårt ansvar - och för att det är rätt.

* * *

Samtidigt står hela världen inför ett omfattande och akut klimathot,
som inte bara kommer avgöra våra barns livskvalitet,
utan deras möjlighet till liv över huvud taget.

Det är kanske den största trygghetsfrågan av alla.

För två månader sedan kom en ny internationell jämförelse, där Sverige hade den främsta klimatpolitiken av alla undersökta länder.

Det är bra. Det är vår ambition.
Men det är långt ifrån nog.

Vi måste klara av konststycken att både höja våra egna mål, och få hela Europa – och i förlängningen hela världen – att nå dem tillsammans med oss.

Vi behöver både rädda vår livsmiljö från skadliga kemikalier, hormonstörande ämnen, onödig plast,
och förverkliga Parisavtalet,
utan ”om”, utan ”men”, utan ”kanske”,
eftersom allt annat vore ett oförlåtligt svek.

Det är nog omöjligt, kommer högern säga,
som de alltid brukar göra.

Och vi kan svara,
med anti-apartheidrörelsen gamla slogan,
att det verkar bara omöjligt fram tills att det är gjort.

* * *

Ja, vänner, EU är en kompromiss.

Men i sina bästa stunder,
är det en fantastisk kompromiss,
- som gör det möjligt för oss att handla, resa, jobba och studera fritt på en hel kontinent,
- som försvarar freden, förbättrar klimatet och höjer välståndet,
- och som av många små röster skapar en, större, starkare, på den globala arenan.

Men ska EU fortleva – och fortsätta förbättras,
måste all denna potential till samarbete och välstånd,
bli till verklig trygghet i vanligt folks vardag.

Vi behöver skapa en union, som inte bara är ett frihetsprojekt för en liten, välutbildad paneuropeisk elit
– utan ett frihetsprojekt för alla.

Ett projekt,
där vi är redo att mötas och kompromissa om det mesta,
men aldrig om människans lika värde och rätt.

Och ska vi nå dit – behöver arbetet bäras av många
– men ledas av de värderingarna inom socialdemokratin.

Så – gör er redo!
Ladda upp med kaffe!
Se till att sossejackan är lappad och lagad!

Vi har en högerextremism att besegra.
En trygghet att värna.
Och ett EU-val att vinna!

Tack!