Tal vid SAMAKs årsmöte 2012

Det talade ordet gäller.

Tack så mycket ordförande!

Partikamrater, nordiska vänner och kollegor,

jag skulle vilja hälsa er alla välkomna till mötet, och hjärtligt välkomna till Sverige – några av oss bor här redan, så jag skulle vilja rikta ett särskilt speciellt välkomnande till alla er som rest hit från våra nordiska grannländer.

Ni ska också känna er speciellt välkomna till Runö, där vi har många av våra fackliga utbildningar. Inte bara det – utan här finns också utav Sveriges största privata konstskatter. Här finns ungefär 700 verk, och jag hoppas att ni har möjlighet att titta på några av dem under de här dagarna.

Jag vill också passa på och säga att det gläder mig väldigt mycket att just den här tillställningen är mitt första utåtriktade uppdrag i rollen som ny partiordförande för Socialdemokraterna.

Jag har alltid sett, och förstår styrkan i gränsöverskridande samarbeten, det kan vara en nordisk nivå, en europeisk nivå men också på global nivå. Därför att samtidigt som jag var ordförande för Industrifacket Metall här i Sverige så hade jag också äran att vara ordförande för något som heter Industrianställda i Norden. Det är en facklig nordisk federation som samlar 20 nordiska fackförbund med ungefär 1,1 miljoner medlemmar sammantaget.

Det är klart att den federationen har lärt mig en hel del om betydelsen av nordiskt arbete. Jag har arbetat väldigt aktivt med samarbeten inom Norden, men också sett hur vi nordiska länder kan gå samman, och vara en viktig aktör i det europeiska och globala arbetet. Det är en erfarenhet jag tar med mig nu i min nya politiska uppgift.

Jag kan säga att det vi gjorde i Industrianställda i Norden, det var att vi kunde samla oss på ett sådant sätt att både amerikaner, japaner, tyskar och andra blev mycket intresserade av nordborna – med inställningen ”de vill vi prata med, de vill vi ha en god kontakt med, de vill vi ha en uppgörelse med” – det är en bra styrka!

Vänner,
vi är här idag för att diskutera den fortsatta utvecklingen av den nordiska modellen fram till 2030. Det är förstås inte en liten uppgift. Men vi stärks av vad vi bär med oss, nämligen en lång historia av aktiv socialdemokrati som har utvecklat våra länder, som gjort oss både mer jämlika, men också rika.

En politik byggd på väldigt tydliga värderingar, som gjort att de nordiska länderna nu nästan som regel leder internationella jämförelser i både öppenhet, jämställdhet och välmående.

Samma nordiska länder som gick in i 1900-talet som till stor del fattiga och karga nationer i Europas utkant, klev in i 2000-talet som moderna kunskaps- och industrinationer med en självklar plats i det europeiska samtalet och den globala utvecklingen.

Vi vet alla vad vi bär med oss, vi vet alla vår historia. Men nu är vi är inte här för att prata om vår historia och med stolthet blicka bakåt, utan vi är här för att med tillförsikt blicka framåt.

Därför kommer jag idag att fokusera på några korta tankar kring vad jag ser som den nordiska modellens kärna: om hur en trygg ekonomi ligger till grund för ett starkare näringsliv och fler i arbete – något som i sin tur leder till en ökad välfärd, och det skapar en större frihet och jämlikhet människor emellan.

En trygg ekonomi - fokuserad på full sysselsättning - är också det gemensamma mål som vi mycket tydligt kan se när vi överblickar vårt arbete runt om i Norden.

Den globala finanskrisen har gjort det uppenbart att ordning och reda i statsfinanserna är helt grundläggande för att bygga våra länder starka, men också att fler människor i arbete är den enda vägen framåt för välfärd.

Detta genomströmmar allt vårt arbete i Norden:

Vi ser hur det i Danmark förs en ekonomisk politik fokuserad på stabilitet och tillväxt. 135 000 fler danskar ska arbeta år 2020, och redan i den regeringsförklaring som du Helle lade fram tillsammans med Radikale Venstre och Socialistiskt Folkeparti, ser vi hur de första tydliga stegen. Inte minst ser vi trepartssamtal för fler i arbete, reformer av aktiveringsprogram och arbete för personer med funktionsnedsättning, utveckling av utbildning, rekrytering och integration.

Vi ser i Finland, där vårt parti med Jutta på finansministerposten nu har ett tydligt fokus på fler i arbete. Målet: att höja sysselsättningsgraden fram till 2020 så att den blir 75 %, genom att bland annat satsa på forskning och utveckling av grön teknologi och framtidens industri.

Vi ser Island, där våra partikamrater ledda av Jóhanna Sigurðardóttir och Dagur, som är med oss här idag, nu får ta samma ansvar för landets ekonomi som vi socialdemokrater här i Sverige fick ta efter vår stora kris på 90-talet. Arbetet med att stabilisera ekonomin, återskapa förtroende och hopp i de finansiella institutionerna, och föra landet närmare Europa - det är svårt, men vi vet att det är möjligt.

Vi ser nu också hur utvecklingen på Island sakta men säkert vänder uppåt igen. Vi ser Åland, där vårt åländska systerpartis program för den ekonomiska utvecklingen fram till 2020 heter ”Rättvisa ideal kräver starka finanser”, vilket i mångt och mycket är en grundprincip för den nordiska modellen.

Vi ser att du Camilla har varit med och visat att vägen mot full sysselsättning på Åland går genom en kraftsamling inom sjöfart, turism och småföretagande – och det är ett arbete som vi självklart som grannar har all anledning att stödja.

Och vi ser förstås Norge, där ni stärkt arbetsmiljölagen, arbetat för allas rättighet till skälig lön och drägliga arbetsvillkor, och samtidigt säkrat ett utav de lägsta arbetslöshetstalen i hela Europa - om inte det faktiskt absolut lägsta. Sedan 2005 har ni skapat 250 000 nya arbetstillfällen i Norge, för detta är naturligtvis du Jens och alla dina partikamrater värda all vår respekt.

Det är tydligt att det finns mycket som vi kan lära av varandra. Det finns mycket vi har gjort, och det är mycket vi ska göra. Jag säger ”vi”, för jag har alltid högt värdesatt den nordiska gemenskapen.

Vi delar hav och natur. Vi flyttar och arbetar här. Vi semestrar i varandras länder.
Vi tittar på varandras tv-deckare, vi läser varandras böcker, vi delar kultur och historia – och våra länder samarbetar inom i stort sett alla samhällets områden, och vi delar därmed en gemensam framtid.

Men vi delar också en roll gentemot omvärlden.

Den brittiska journalisten Polly Toynbee från The Guardian, skrev såhär för några år sedan, jag citerar:

”Skandinavien glömmer ibland bort hur stor betydelse man verkligen har i sin demokratiska omvärld. [...] Skandinavien är den politiska ledstjärnan, en modell att följa för socialdemokrater överallt”.

När vi hör en sådan beskrivning så blir man ju lätt generad. Men det understryker också våra möjligheter som länder och som region, och vår vikt som förebild i världen.

Men med det sagt får vi heller inte bli självgoda, eller bara se till oss själv, utan vi måste också se Europa och den övriga världen, för det finns naturligtvis mycket goda exempel på nya sätt att hantera samhällsproblem. Det finns dåliga lösningar, men det finns också några bra – och det finns till och med geniala lösningar som vi kan lära av.

Så vi ska vara stolta – men som också sades tidigare idag på presskonferensen på Sveavägen – samtidigt alltid ifrågasättande, och öppna för nya idéer – och det är en av anledningarna till att vi är här idag.

Men där vi har chansen att vara en ledstjärna, där ska vi också vara det. Vi ska visa att socialdemokratin fortfarande ständigt bygger på internationell solidaritet. I Nordens röst utåt märks en stor skillnad om våra länder företräds av en borgerlig eller socialdemokratisk utrikesminister.

Ett tydligt exempel fick vi i höstas när Palestinas plats i UNESCO skulle avgöras. Då röstade Sverige som det enda nordiskt landet nej till ett sådant medlemskap.

Socialdemokratins behövs i EU för att ta kampen för en ökad tillväxt i Europa genom en gemensam politik som gör så att människor återigen tror på möjligheten om fler jobb, en trygg ekonomi och en bättre miljö.

Och vi ska höras även globalt.

Vår röst behövs exempelvis i ILO för att stärka arbetet med trepartssamverkan.
Vi i den nordiska arbetarrörelsen, vi vet mycket väl att en bra partssamverkan ger både rättvisa villkor, tillväxt och utveckling. ILO måste helt enkelt bevaka att så att inte länder i spåren av finanskrisen inleder ett race för sämre arbetsvillkor och lägre löner.

Vänner, Norden har ett ansvar som förebild för den internationella solidariteten, precis som vi har ett ansvar för omställningen till ekologiskt hållbara samhällen och för jämlikheten mellan könen och en jämn och rättvis social fördelning.

Inte minst är vi en förebild för den trygga ekonomi som ligger till grunden för allt detta, som vi med ett gemensamt begrepp kallar den nordiska modellen. Den är vår att förvalta och förbättra.

När vi nu blickar framåt och diskuterar hur den här modellen och vår ekonomi ska utvecklas i framtiden, är det därför viktigt för att se vad modellen egentligen skapar
– vad innebär egentligen den nordiska modellen?

Vad för sorts förutsättningar skapar ett samhälle byggt på en universell välfärd? Vad är det som ligger till grund för den fantastiska ekonomiska utveckling som vi sett?

Jag skulle vilja visa på fyra huvudlinjer som kännetecknar de ekonomiska förutsättningarna som den nordiska modellen skapar:

För det första: En ekonomi som definieras av trygghet, samarbete, ordning och reda. Det är ekonomi i botten. Stabila och förutsägbara ekonomiska institutioner är livsviktiga för ekonomisk tillväxt, och det gäller på alla nivåer.

Det gäller på arbetsmarknaden, där fackförbund och näringsliv inte bara har respekt för varandras olika åsikter, utan också har ett samförstånd kring de mål man har gemensamt, nämligen ökad produktivitet och högre tillväxt. Det gör att man kan bedriva en aktiv näringspolitik, och samverka för att sätta fler människor i arbete.

Det gäller också i våra socialförsäkringssystem, och våra förhandlade försäkringar, där individer och företag inte behöver använda mycket tid till att förhandla om försäkringslösningar, som exempelvis för pensioner och sjukvård – de försäkringarna finns redan på plats.

Våra gemensamma försäkringar ökar också flexibiliteten eftersom tryggheten inte är knuten till precis det företag jag är anställd hos – utan jag vågar gå vidare till ett annat företag.

En trygghet, både i förutsägbarhet och gemensamma försäkringar, gör att människor vågar satsa. Vågar ta det där språnget ut i det nya. Man känner tryggheten att starta ett nytt företag, eller att byta arbete, eller att utbilda, eller möjligheten för företagen att anställa fler. Därför – och det är så oerhört viktigt i vår modell - därför skapar trygghet också nya jobb.

Det andra kännetecknet är att vi har en öppen ekonomi. Vi har en öppenhet som vi uppskattar och värderar.

Den trygghet som jag pratar om gör att vi både vill och vågar ha en ekonomi som är öppen mot omvärlden. Vår vilja till handel och öppenhet mot världen är också något som de allra flesta av oss värderar väldigt högt.

Vi får aldrig vara naiva och tro att globaliseringen inte har några negativa verkningar, eller faror och konsekvenser – men de möjligheter som den här öppenheten ger oss, de överstiger vida problemen, och det är viktigt för oss att se.

Det som vår öppenhet skapar – nya generationer av kosmopolitiska ungdomar som reser, studerar och arbetar i andra länder – kommer också att vara grundläggande för ökad tolerans, ökad vetgirighet och ökad kunskap.

Den kunskap som strömmar in i vår öppna ekonomi i våra öppna samhällen – som kommer med de här ungdomarna – kommer också att vara grundläggande för att sätta fler i arbete.

För det tredje så ger vår nordiska modell en befolkning definierad av välmående, friskhet och en hög utbildningsnivå.

I denna globaliserade världen är det också tydligt att vår väg framåt, vårt sätt att bäst konkurrera med andra länder, det är genom kompetens och kunskap, inte sänkta löner och sämre villkor. Att ett land som ser till att alla medborgare är välmående och välutbildade står sig starkt, det borde vara en självklarhet – men även när det visar sig i flera rapporter så brukar det ändå leda till diskussion, åtminstone i Sverige, vilket är mycket märkligt.

Kanske är det för att våra politiska motståndare byggt en stor del av sin jobbpolitik på motsatsen: sämre trygghetssystem, minskat välmående, minskade utbildningsmöjligheter – som om det skulle leda till mer jobb. Vi har alltid vetat och ser nu bevis på att så inte är fallet. Vi ser det väldigt tydligt i vårt land Sverige.

Tvärtom: Det är genom att vara friska, välmående och kunnande som vi står oss i den globala konkurrensen. Det är så vi kan säkra dagens jobb, det är så vi kan säkra framtidens jobb.

För det fjärde: Modellen leder med större sannolikhet till en jämställdhet mellan könen, och ett samhälle där alla får chansen.

Det går inte att nog understryka hur viktigt det här är för ekonomin. Att säkra att kvinnor har samma möjligheter och rättigheter som män är förstås en moralisk fråga i sig, men den är också ekonomisk och rationell. För ingen ekonomi kan växa om hälften av arbetskraften, hälften av innovatörerna, hälften av entreprenörerna, hälften av genierna inte tillåts växa.

Att krossa glastak och säkra rättigheter är en självklarhet för socialdemokratin, men det är också en självklarhet för en trygg ekonomi.

Därför är det så glädjande när man läser den senaste internationella jämförelsen kring könsklyftor från World Economic Forum, så har vi samtliga nordiska länder med bland de sju främsta – och Island är främst. Grattis Island!

Men det betyder bara att vi leder arbetet – inte på något vis att vi är färdiga. Det finns mycket, mycket kvar att göra. Inget land som diskriminerar delar av sin befolkning, på något sätt, är hållbart i ett långsiktigt perspektiv.

Det är bara genom att frigöra alla de krafter som finns i samhället kan vår ekonomi och vårt gemensamma välmående växa. Det är den nordiska modellen en garant för.

Det går naturligtivs inte att täcka in alla effekter på ekonomin som den nordiska modellen ger, men det går att konstatera att den skapar:
- trygghet och ordning i statsfinanserna,
- öppen ekonomi med stöd i befolkningen,
- goda hälsotal och en hög kunskapsnivå,
- jämställdhet och jämlikhet
och att det är helt grundläggande för att sätta fler människor i arbete.

Men med det sagt så är det också viktigt att tydliggöra de utmaningar som vi ställs inför. Det finns många olika faktorer i vår omvärld som utmanar vår nordiska modell, annars skulle det ju inte finnas ett behov av det arbete vi påbörjar här idag.

Vi ser ett tydligt behov av en omställning till ett klimatneutralt samhälle, ett arbete som måste ske målinriktat och kontinuerligt, och inte bara i takt med larmrapporter eller internationella toppmöten. Vi har en befolkning som blir äldre och lever allt längre, en utveckling som är ett positivt resultat av en välfärdsstat, men som även resulterar i att färre måste uträtta fleras arbete. Vi ser tyvärr en ökad segregation i samhället, nya klyftor och nya barriärer mellan människor som vi måste brytas.

Och det är bara några av våra utmaningar. När vi blickar framåt mot 2030 har vi trots allt en ganska god uppfattning om vilka utmaningarna vi står inför, men vi vet ännu inte hur vi ska besegra dem.

Vi kommer både att behöva blicka inåt, och se vilka brister som finns i våra egna välfärdssystem, det vi själva skapat, men framför allt blicka utåt och se och förstå de förändringar vi har framför oss.

Det vi bär med oss är även vetskapen om vilka grundläggande värden i samhället som skapar arbete och välstånd.

Vi vet: Lösningen kommer aldrig, aldrig vara minskad trygghet, minskat samarbete i ekonomin, sluta oss som nation, försämra arbetsvillkoren eller öka klyftorna i samhället. Det fungerar inte. Det vet vi säkert.

Det är med den säkra vetskapen vi jobbar vidare i Sverige, och jag ska säga några ord hur vi nu fokuserar framåt. Här, vill jag påstå, är behovet av en politik fokuserad på fler jobb än viktigare.

Vi har en situation där både tryggheten och samarbetet i ekonomin, öppenheten mot omvärlden, välmåendet och kunskapsnivån, och jämställdheten och jämlikheten ofta kommer i skymundan för missriktade skattesänkningar och andra kortsiktiga reformer.
Det, tillsammans med oroligheterna i den internationella ekonomin, har skapat ett läge där arbetslösheten spås fortsätta öka, trots en redan hög nivå, under de kommande åren. Därför vill vi socialdemokrater i Sverige göra ekonomin än mer förutsägbar och säker genom två öppna och långsiktiga mål i statsbudgeten.

Det ena, att lägga till ett sysselsättningspolitiskt mål som sätter upp tydliga nivåer för de delmål som måste nås för att kunna uppnå full sysselsättning.

Det andra, ett mål för investeringar i reala tillgångar som säkrar investeringar i framför allt infrastrukturen och garanterar företag och privatpersoners möjlighet till resande och frakt även i framtiden.

Men vi vet samtidigt att en bra och trygg ekonomi kräver mer än en bra balansräkning.

Det kräver också en mycket, mycket mer aktiv näringspolitik, så att människor kan starta företag, och så att vi kan få fler företag att växa. Det krävs större forskningsinsatser och innovation än det vi ser idag, kanske framför allt för att få fram mer miljövänlig teknik. På så sätt kan vi starta en ekologisk omställning, och vi kan också få det tillsammans med en ekonomisk tillväxt.

Vi vill öka samarbetet i den svenska ekonomin igen. Det är dags att återuppta samtalet mellan politiken och näringslivet. Vi vill tydligare inkludera högskolorna i samverkan med näringslivet och vi vill skapa en bättre och effektivare tillgång till riskkapital till investeringar.

Och vi är väldigt tydliga på denna punkt: Vi ser inte svenska företagare som ett
särintresse, som dagens regering uttrycker det.

Vi är ett öppet och handelsberoende land, där exporten är grundbulten i vår ekonomi. Därför är naturligtvis företagande och arbete också grunden till vår välfärd.
Vi vill bygga en aktiv näringspolitik som skapar effektivare produktionssystem och en snabbare produktutveckling där både akademikern som maskinoperatören kan delta i utvecklingen. En aktiv näringspolitik som minskar tiden där utvecklingen av en ny vara eller tjänst går från idé till något vi faktiskt kan sälja och få pengar ifrån. En aktiv näringspolitik där nya arbetsprocesser är en innovation i sig.

Vi måste också göra så att människor är utbildade och redo att ta de här nya jobben, och här blir välmåendet och utbildningsnivån i samhället än viktigare. Arbetet att göra högre utbildning möjlig för allt fler är vitalt för Sveriges framgång och våra möjligheter, och än idag ser vi hur behovet av kompetensutveckling och livslångt lärande ökar allt mer.

Arbetet för ökad jämställdhet måste också ta fart igen, och den starkaste kraften för den utvecklingen mina vänner, det är just socialdemokratin.

I grunden handlar allt detta om att frigöra krafter i vårt samhälle.

När vi säger att vi är en frihetsrörelse så är det också det vi syftar på – att ingen människa hålls tillbaka. Att alla kan nå ett arbete, alla kan nå en utbildning, alla kan nå sina mål i livet. Att ingen känner att livet slösas bort i onödan.

Så socialdemokratin är just det, en frihetsrörelse och den nordiska modellen är en modell för frihet.

Nu blickar vi framåt mot 2030 och vi ska se hur den nordiska modellen kan säkras, stärkas och utvecklas. Än en gång varmt välkomna till Sverige och Runö, och arbetet för att forma vår nordiska modell så att den säkrar tryggheten, utvecklingen och jobben, i den här generationen, och i nästa generation, och i nästa.

Tack så mycket!

Uppdaterades senast: 25 april 2017