Tal inför Företagarnas årliga ordförandekonferens

Tal av Stefan Löfven den 11 oktober, 2012.

Det talade ordet gäller

Tack!

Jag är här idag för att vi har ett väldigt viktigt gemensamt mål: att svenska företag ska växa.

Men jag är också här för att lyssna till era intryck och er situation, så jag kommer att presentera våra reformförslag och insatser i vår budgetmotion, och sedan öppna upp för frågor.

Som säkert några av er har sett var jag med i en debatt i Agenda i söndags. Det var roligt, men hårt som vanligt. Men jag kan ju bara säga att med det samlade kunnande som finns här i publiken så förväntar jag mig att det här ska bli mycket svårare än så.

* * *

Vi kan börja i vårt utgångsläge. Sverige står under de kommande åren inför stora möjligheter.

Vi är ett väldigt modernt, jämlikt och framgångsrikt land. Vi kan vara stolta när vi åker utomlands, och vi är ett land som både studeras och lyfts fram i internationella jämförelser. Det är en situation som inte bara kan tillskrivas den svenska modellen utan

- vår vilja till arbete och personlig utveckling,

- vår förmåga att samarbeta och jobba tillsammans,

- och vår öppenhet mot omvärlden.

Under de kommande, säg tjugo, åren har vi därför möjligheterna att bli det mest framgångsrika och jämlika landet i världen.

Men. Vi har ett stort hinder mellan oss och en global topposition, och det är arbetslösheten.

Vår arbetslöshet har bitit sig fast på nivåer långt över jämförbara länder som Tyskland, Holland och Schweiz. Långtidsarbetslösheten har fördubblats på några år. Nästan 400 000 människor söker arbete i Sverige idag, människor vars arbete kommer att vara avgörande om vi ska kunna bygga en världsledande skola, sjukvård och omsorg.

Inget samhälle klarar att hålla sig uppe med en så stor del av den arbetsföra befolkningen som får vara kvar hemma på morgonen när alla andra går till jobbet.

Det vet vi. Och då kan aldrig vår stolthet över vad Sverige är idag bli till passivitet inför vad Sverige ska bli imorgon. Därför anser jag att det är tydligt att vi behöver stärka tre fundament för att tvinga ned arbetslösheten och börja gå mot full sysselsättning i Sverige.

* * *

Det första är stabila offentliga finanser. Vi socialdemokrater införde det finanspolitiska ramverket på 90-talet för att Sverige skulle stå starkt inför kommande kriser – och det har tjänat oss mycket väl.

Strikta budgetregler är något vi ska respektera både i högkonjunktur och lågkonjunktur. Det är hela poängen med systemet. Och vi vet både hur snabbt konjunkturen kan svänga – och hur hårt dåliga offentliga finanser kan slå mot företagandet och inte minst samhällets mest utsatta.

Men att ha ordning och reda i de offentliga finanserna innebär också att vi måste ständigt utvärdera de utgifter som ligger. Ett tydligt exempel är den halverade arbetsgivareavgiften för anställda under 26 år, som Finanspolitiska rådet och många andra bedömare pekat på som nästintill verkningslös.

Det är väldigt problematiskt – eftersom den hittills kostat uppemot 50 miljarder kronor. Här kan våra åsikter gå isär, men har stadsbudgeten en så stor utgift som inte bedöms ge resultat anser jag att den bör omvärderas, och att resurserna kan användas bättre till det som bygger Sverige starkt på sikt: Forskning, infrastruktur och utbildning. Det står jag för.

Det krävs helt enkelt både en respekt för det finanspolitiska ramverket och en konstant utvärdering av de egna utgifterna för att ha ordning på Sveriges ekonomi.

* * *

Men stabila offentliga finanser är inte allt. Långt därifrån.

De senaste åren har det funnits ett stort fokus på att alla ska söka jobb – det är bra – men politiken behöver också skapa förutsättningar för att det finns jobb att söka.

Och en efterfrågan på arbete skapas inte genom sänkta ersättningsnivåer, utan genom att fler företag startas, fler företag växer, fler företag når nya marknader.

När du som entreprenör och företagsledare får in fler beställningar eller uppdrag.

Det är det vi måste fokusera på för att skapa jobb. Det har varit ett tydligt fokus för mig som fackföreningsledare och det är mitt fokus nu som oppositionsledare.

Därför har jag också fört en dialog med näringslivet i 20 år, ofta inriktat på just småföretagens villkor. Ungefär 95 procent av arbetsgivarna som jag arbetade med i IF Metall var småföretagare, och jag hade förmånen att träffa ännu fler under min tid som ledamot i Exportrådet, då vi åkte land och rike runt för att få fler svenska företag att testa sina vingar utomlands.

Jag har hört många fantastiska berättelser om entreprenörskap, och jag stötte på en alldeles nyligen som jag bara skulle vilja dela med er.

* * *

Det finns en man i Dala-Järna som heter Emad [E-madd] Bayoumy. Han kom till Sverige 1989, från Egypten, för att han träffat sin blivande fru Karin. De fick barn tillsammans och Emad arbetade som byggnadsarbetare. Men sen kom 90-talskrisen, och byggsektorn stannade av. Han beskrev hur han blev arbetslös, och hur det slog mot självkänslan och samhörigheten med samhället.

När han fick svårare och svårare att hitta jobb började han förlora hoppet, och funderade på att försöka flytta tillbaka till Egypten bara för att få arbete, han hade till och med en flygbiljett bokad.

Men så skulle han gå och köpa cigaretter och fick en impuls i matbutiken – och köpte jäst och mjöl. Han hade lärt sig baka som liten, och bakade hela natten. På morgonen gick han runt och knackade dörr i Dala-Järna, och lyckades sälja varenda bröd.

Dörrknackning var kanske inte det bästa sättet att sälja brödet på, så han fick stå för produktionen och Karin tog över försäljningen. Men brödet var enligt uppgift fantastiskt. Idag omsätter deras företag Pyramidbageriet 38 miljoner och har 25 anställda, och siktar på att växa ännu mer nästa år.

Jag tycker det är en riktigt bra historia. Från lite mjöl och jäst har de byggt ett mångmiljonföretag, som nu är en stor arbetsgivare i Dala-Järna. Det visar på hur man med små resurser men mycket vilja kan skapa något för sig själv – och samtidigt föra sitt samhälle framåt.

För mig är det tydligt: Det behövs fler som Emad och Karin i Sverige!

* * *

Men man kan också se att Emad och Karins utmaningar är samma utmaningar som många företag står inför.

En sådan utmaning är bristen på kapital. Här behöver samhället ta sitt ansvar. Idag finns 9,4 miljarder i statligt riskkapital som inte används, på grund av regelverk och andra faktorer som gör det svårt att nå.

Så Sverige behöver inte bara öka tillgången på riskkapital och satsa på regionala inkubatorer, utan även göra att det kapital som finns idag blir mer tillgängligt för företag precis när de drar igång sin verksamhet.

För att underlätta uppstart hos oerfarna entreprenörer vill vi också se till att det bara krävs en dörr in för att få tillgång och överblick över allt statligt riskkapital.

Men oftast är det också mest naturligt för en företagare att gå till sin lokala bank. Så var det för Emad och Karin – och de blev nekade lån av banken i Dala-Järna. De trodde inte att en murare från Egypten kunde baka bröd, och dessutom fanns nog inte så stora säkerheter.

Det är alltid en banks rätt att bedöma företagsidéer. Men vi tror att samhället skulle tjäna på att fler entreprenörer som saknar säkerhet får chansen att låna för att satsa. I och med höstbudgeten sjösätter vi därför en Nyföretagargaranti, där samhället går in och delar risken med banken.

Om staten till exempel kan garantera hälften av lånet så kan banken se mindre till resurser i det förflutna – och mer till goda framtidsutsikter och kassaflöden i framtiden. På så sätt kan vi behålla bankens viktiga granskning av låntagare och deras nära service i samhället, man samtidigt öka chansen för entreprenörer att sjösätta sina idéer.

För i grunden kan inte politiken skapa jobb i privat sektor. Det kan bara företagen själva. Men samhället kan ligga till grund för att fler entreprenörer både får och tar chansen, och skapar företag som sätter människor i arbete. Och det mina vänner, är och bör vara en utav svensk politiks främsta uppgifter!

* * *

Tillgången på kapital ökar förstås också om man kan nå nya marknader. Om vi ser till Pyramidbageriet så tillkännagav de bara för någon månad sedan att de nu satsar på export till Europa, och kommer att finnas i 540 butiker i Tyskland, men att de också blickar mot Asien.

När jag var ledamot i Exportrådet så var det också ofta så det gick till. Det gällde först och främst att ge inspiration och stöd så företagare gjorde sin första satsning utanför landets gränser – och ofta kunde första försäljningen gå inom norden, eller till Baltikum och Tyskland.

Men det kommer att bli av allt större vikt för svenska företag att nå utanför vårt närområde, särskilt nu när många europeiska länder krisar.

Många företag producerar också så specialiserade varor och tjänster att de måste ut på en internationell marknad direkt för att hitta en kundkrets.

Här gäller det att vi redan nu börjar blicka bortom BRIC-länderna, och ser länder som Angola och Indonesien och deras resa från biståndsländer till tillväxtregioner.

Därför är det viktigt att vi satsar på export både för varor och tjänster, öppnar ambassader istället för att stänga ned dem, stärker exportstödet och ökar samhällets exportfrämjande arbete.

Så stärker vi kapitalåtgången i Sverige, och bidrar samtidigt till utvecklingen i världens nya tillväxtekonomier.

* * *

Utöver kapital krävs också en trygghet. Det är tydligt att Sveriges trygghet kan ligga till grund för fler vågar ta chansen och starta företag, precis som betydligt fler människor är villiga att slänga sig från broar om det finns en stadig bungyjumplina runt deras fötter.

Trygghet kan innebära många saker, inte bara att vi samhället säkrar en tillgång till sjukvård och välfärd i världsklass.

Trygghet kan också innebära frihet från att inte bli lurad, och det är därför vi har drivit kampen mot bluffakturor hårt i riksdagen. Entreprenörer ska kunna fokusera på sina företag, utan att bli attackerade av svindlare och indragna i dyra rättsprocesser.

Trygghet kan också finnas i enkla och tydliga spelregler. Riksrevisionen presenterade nyligen en undersökning som visar att 3 av 4 företag menar att svårigheterna med otydliga regelverk har kvarstått eller till och med ökat under de senaste sex åren. Det är uppenbart att vi behöver arbeta både långsiktigt och över partigränserna för att se till att samhället i varje läge är stöttande för nya företag.

Det vi också har jobbat mycket med inför årets höstbudget är trygghet när man anställer. Där vet vi att en stor otrygghet för företagare, och särskilt små företag som vill växa, är risken för ökade kostnader om en anställd blir sjuk.

Därför är en utav våra största budgetposter i höst slopandet av den andra sjuklöneveckan. Jag vet att det finns betydligt bättre sätt att få ner sjukskrivningarna än att lägga kostnaden på företagen, och genom att slopa den andra sjuklöneveckan slår vi två flugor i en smäll:

Å ena sidan så kommer fler företagare våga anställa fler och växa snabbare, å andra sidan kommer människor som varit sjuka ha betydligt större chans att komma i arbete.

Det är inte ofta det finns så tydliga idéer för att stärka företagen och samtidigt stärka en utav samhällets mest utsatta grupper. Jag vet att det är idé som ni också driver, och nu är det dags att göra den idén till verklighet!

* * *

Tillgängligheten till kapital och trygghet för att satsa i olika former är grundläggande för företagandet i Sverige. Men om vi ser till Sveriges konkurrenskraft så är självklart kunskap helt centralt.

Kunskap var också det som låg till grund för Pyramidbageriet, och Emads kunskap om bakning som gått i arv från hans föräldrar.

Ett stort steg i varje företags utveckling är när man drar igång sitt första utvecklingsprojekt, och engagerar sin första ingenjör eller forskare. Därför presenterar vi socialdemokrater – utöver de statliga satsningarna på forskning – också ett skatteavdrag för forskning och utveckling.

Utgifter för FoU får idag dras av på bolagsskatten – men det förutsätter ju att företag går med vinst, vilket sällan små och växande företag gör under sina första år. Därför föreslår vi istället ett avdrag mot arbetsgivaravgiften under de första åren, som ska underlätta steget mot ett kunskapsintensivt och marknadsledande företag.

Men det finns också mer vi kan göra. Stat, kommuner och landsting upphandlar varor och tjänster för över 500 miljarder varje år. Samtidigt förekommer innovationsupphandlingar, där man efterfrågar hittills okända lösningar på problem och behov, allt för sällan. Därför vill vi utforma en nationell strategi för upphandling av innovationer.

Dessutom investerar vi för att öka tempot för klimatinnovationer, där samhället kan ta en större roll som medfinansiär i viktiga projekt.

Vi vet alla att vi och vår omvärld behöver satsa på att bygga ett ekologiskt hållbart samhälle - och när omvärldens efterfrågan på klimatsmarta lösningar ökar, då ska svenska företag kunna svara.

Och återigen – om samhället skapar möjligheter så svenska entreprenörers idéer kan växa, då kommer vi kunna ge ett rungande svar och samtidigt förbättra vår omvärld!

* * *

Det här är några sätt som vi i Socialdemokraterna vill underlätta för företagande – men det kommer ständigt att dyka upp nya problem vi måste möta, nya behov vi måste fylla, och nya möjligheter som samhället borde ta till vara på.

Som den globala ekonomin ser ut idag, och som den kommer utvecklas i framtiden, ställs ständigt högre krav på korta ställtider. Därför behöver politiken gå från ett läge där företagen ses som särintressen som ska besvaras, till en fördjupad strategisk samverkan.

Näringspolitiken och innovationspolitiken ska inte formas genom utrop från debattartiklar och budgetsläpp, utan i nära samarbete mellan samhälle, näringsliv och akademi. Bara så kan vi stärka hela innovationskedjan, och en idés väg till en vara eller tjänst som kan säljas på marknaden.

Vi vill därför skapa nya samverkansprogram, där representanter från näringsliv, akademi och fackförbund kan mötas inom sina näringar, och föra en direkt dialog med förtroendevalda.

Vi vill också föra upp närings- och innovationspolitiken på högsta politiska nivå genom ett nationellt innovationsråd under statsministern, som redan finns på plats i ett antal exportländer.

Målet är att byta särintressesyn mot samsyn, skapa kortare ställtider och bygga en samarbetande ekonomi som inte missar en enda möjlighet att möta konjunkturutvecklingen och bli främst i den internationella konkurrensen.

* * *

Så, stabila offentliga finanser och att skapa efterfrågan på arbete, det är två viktiga fundament. Men jag skulle vilja avsluta med det tredje – som är att göra det möjligt för alla människor att möta den efterfrågan genom utbildning och matchning.

Det finns idag ett rekryteringsgap på svensk arbetsmarknad. Trots att nästan 400 000 människor är arbetslösa på ena sidan så har mer än vartannat företag svårt att rekrytera på andra sidan.

Det gapet är inte bara ett problem för alla de som är arbetslösa – bristen på utbildad arbetskraft blir också en hämsko för företag som vill växa.

Det här gapet måste slutas. Det kräver att Sverige gör ett viktigt val.

Antalet högskoleplatser måste öka, inte minska.

Dina utbildningsmöjligheter måste öka, inte minska.

Vi behöver investera kraftigare i yrkeshögskola och utbildningar till arbeten där de råder en brist på kompetens, och göra det möjligt för människor att ställa om även sent i livet.

Vi måste också lösa de akuta brister som finns i den svenska skolan idag. Det är därför vi i höstbudgeten investerar i mindre klasser i lågstadiet, som skulle minska klasserna med 4-5 personer i en normal klass. Vi ger också stöd till läxhjälp för alla barn, och vill införa obligatorisk sommarskola för de barn som riskerar att halka efter.

Vi behöver dessutom göra tydligt för arbetslösa unga utan gymnasiekompetens att de behöver avsluta sin utbildning. Det är inte som för 50 år sedan, när det fanns ett överflöd på enkla jobb utan kunskapskrav. Förutsättningarna har förändrats.

Utan full gymnasiekompetens har du väldigt svårt att klara dig på arbetsmarknaden, och därför vill vi erbjuda 20 000 unga varje år ett utbildningskontrakt, där de kan avsluta sin gymnasieutbildning i kombination med jobb eller praktik. Det är ett kontrakt som erbjuder en bra ersättning – men samtidigt ställer kravet att avtalet ska hållas.

Vi måste vara ärliga mot våra unga att framtiden kommer kräva mer kunskap av dem – inte mindre.

Vi ser ju också inte minst i den internationella konkurrensen. När många länder går från att vara världens verkstadsgolv till att sätta upp egna designbord och laboratorier, kommer Sverige att behöva konkurrera med mer kunskap – inte mindre.

Därför skulle jag också vilja passa på att tacka er som organisation för att ni uttalat er mot regeringens planer att införa ett ettårigt gymnasium.

Jag håller med er fullständigt i er analys att en ettårig gymnasieutbildning utan grundläggande kunskaper i svenska, engelska och matte inte förbereder 16-17-åringar för arbete, utan arbetslöshet.

Skoltröttheten är ett verkligt problem – men om vi börjar möta den med att ge upp på vissa grupper, genom att sänka krav och ambitioner, då gör vi både våra unga och vårt samhälle en stor otjänst. Svaret på skoltröttheten kan inte vara sämre krav, utan bättre stöd – och det är bara så vi kan lägga grunden för kunskapsintensiva företag.

* * *

Så för att sammanfatta: Jag ser att det kommer att krävas

- stabila offentliga finanser,

- samtidigt som vi skapar efterfrågan på arbete genom nya och växande företag,

- och gör det möjligt för alla att möta den efterfrågan och sluta rekryteringsgapet.

Under de uppgiftsområdena finns det mycket vi lägger fram i höstbudgeten, och säkert ännu mer som behöver göras både på kort och lång sikt.

Men är det något jag vill föra fram idag så är det min fasta övertygelse att riktigt bra närings- och innovationspolitik skapas inte i slutna rum, utan i konstant dialog och samverkan.

Det är också därför jag är här idag, och jag ser med spänd förväntan fram emot era frågor och idéer för att Sverige ska få fram fler fantastiska företag.

Tack!